IKT, globalisering, kosmopolitism och livslångt lärande

Individuell examinationsuppgift från 2010

Inledning och bakgrund

Svenska Dagbladet (SVD) skriver på sin webbplats om oroligheter i Gottsunda i Uppsala, att polisen rapporterar om bilbränder och oroligheter och ungdomsgäng som drar omkring och att det är stökigt i den stadsdelen av Uppsala[1]. På Newsmill skriver Ola Karlman en debatt artikel ”Sverigedemokraternas bränder?” som han menar med att SD utnyttjar sådana oroligheter genom att peka på en viss invandrargrupp[2]. I Expressens webbplats skriver Lars Klint: ”Stämningen laddad i centrum” som är en artikel om Rosengårdsoroligheter som där han skriver” Ett nytt inslag i Rosengårdsupploppen. Ett nytt misslyckande för integrationspolitik, för polisen och för de krafter som verkar för att göra stadsdelen trygg och trivsam[3]” Det är ofta sådana rapporteringar och nyheter som slår mig hårt men också driver fram mig att tänka på min tillhörighet, mina rötter, min etnicitet och försöker utvärdera nyttan av mitt svenska medborgarskap.

En artikel som heter: ”Från rotlöshet till kosmopolitism. Ungdomar i den globala staden” som undersöker hur olika ungdomar ser på sin identitet och hur det påverkar deras uppväxt, har berört och inspirerat mig eftersom jag känner mig som en världsmedborgare mer än att kunna säga 100 procent svensk eller irakier. Jag är ändå stolt över mina rötter som gjorde det möjligt för människor att skriva ner sina tankar i tryckta medier i bild och kilskrift och stolt över Sverige som ett föredöme för den moderna demokratin och de möjligheter som det land erbjuder människor att leva i demokratin.

Eftersom jag är svenskirakier, har jag upplevt har jag upplevt osäkerhet på min tillhörighet. Sådana känslor är ofta kontextuella och varierar beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i. Detta gäller även mina barn, kompisar och bekantar och det framkommer i diskursen mellan oss. Sådana känslor utvecklas på olika sätt till följd av en ökad globalisering och allt mer utvecklad digital teknik som gör att världen känns som en liten by.

Syfte

Syftet med denna rapport att diskutera och reflektera de faktorer som påverkar människors tillträde och deltagande i det informella lärandet utifrån i första hand etnicitet.

Jag kommer att skriva ur mina och mina barns personliga tanker och erfarenheter. Den korta rapporten ska jag skriva på ett väldigt kompakt och kortfattat sätt eftersom mina eftersom de reflektioner som dyker upp i mina tankar kan inte rymmas i några sidor. En diskussion om livet som en evig och ständig kamp om ”identitet” utifrån informellt lärande

 

Teorier

Access och accessibility

Camilla Thunberg säger att access är ”de faktorer som påverkar människors tillträde till läraktiviteter.” och accessibility är ”de faktorer som påverkar människors deltagande i läraktiviteter.” (föreläsning, 2020-01-27). Det vill säga att access är möjligheten att komma åt något eller att få tillträde, och accessibility är tillgänglighet eller det som påverkar människor att vara med och påverka i samhället. Att ha en svensk pass är en access till det svenska samhället. Men om samhället inte tillåter den som har ett svensk pass att delta i t.ex. arbetslivet eller att känna sig lika behandlad som alla andra svenskar, att inte känna sig delaktig betyder det att accessibility saknas. Det är en sak att kunna ha access och en annan att se vilka möjligheter i miljöer kan man ha. I en kort översättning för access i NE är ”möjlighet till åtkomst” och accessibility är tillgänglighet, åtkomlighet (NE, 2010-02-20). Det är en sak att kunna ha access men en annan att se vilka möjligheter finns i den miljön eller kontexten som man befinner sig i. Michael Fox and Joseph Kwan skriver att ”Accessibility is a fundamental consideration in the process of the equalization of opportunities in all spheres of society.” (International Rehabilitation Review, december 2007, Vol. 56, No 1). Tillgängligheten till information och kommunikation med människor över världen ökar i och med globaliseringen.

Globalisering

Enligt Giddens (2003:33) är globalisering ett stort inslag i våra liv idag och vi lever i en fortlöpande förändring av hela vår livssituation. Det är en motsats till det trånga synsätt där tänker man väldigt försiktigt och tillbakadraget och vill inte hänga med utvecklingen. Det som händer lokalt är beroende av det globala. Giddens skriver att ”nationerna måste tänka över sina respektive identiteter, nu när den när den gamla sortens geopolitiska överväganden blivit förlegade” (Ibid:32). Han menar att de förändringarna som sker idag i hela världen leder till ett globalt kosmopolitisk samhälle och att vi måste se över hur vi ser på t.ex. nationen, familjen, arbetet, traditionen och så vidare – att de inte har samma mening som förut (Ibid:32–33). Giddens verkar ha väldigt positiv ställning till Globalisering och han menar att vi inte bör vara för försiktiga, utan vi måste våga ta risker, inte ska bra räkna vinster och förluster (Ibid:38–47). Giddens (2003:52) förkastar tanken om en en fullständig ren tradition och menar att även religioner blandas med olika traditioner och tar exempel på det ”islam” vilket t.ex. jag kan se i hur jag som muslim och är född i Irak inte får skriva eller uttala min fars namn som det är ”Abdulhussein” i Saudiarabien, eftersom det strider mot islam enligt Wehabism som är den offentliga tolkningen av islam i Saudiarabien. Giddens menar att folk är mer intresserade av politik idag än tidigare och även den yngre generationen och att folk är missnöjda med politikerna snarare än demokrati. Han vill se demokratin ”transnationell” (2003:78). Turner (2001) menar att globaliseringen har förändrat den populära föreställningen om förhållandet mellan plats och identitet (s. 197). Globalisering och det nya sättet att hämta information gör det för svårt för politikerna att hemlighetsfulla fakta eller propagera på gamla sättet. Thörn beskriver att ”kulturens globalisering består av huvudsakligen av uppkomsten, etablerandet och spridningen av nya imaginära gemenskaper som spänner över nationsgränser. De skapas genom identifikation över stora avstånd, och förutsätter därmed moderna kommunikationsteknologier” (2002:115). Thörn menar att det inte är tekniken i sig som skapar de globala identiteter utan det är hur vissa globala institutioner utnyttjar den (2002:116). Även om tekniken kan utnyttjas för att begränsa friheten men den kan utnyttjats av t.ex. demokratiska organisationer eller andra organisationer. Det kommer inte att bli lätt för t.ex. Kina, Saudiarabien eller sådana stater som använder sensorn för att begränsa människor att sträcka sig över gränser eftersom människor utvecklas i det livslånga lärandet.

Livslångt lärande

Individer måste fortsätta lära sig för att känna sig hemma i den globala världen menar Jarvis (2007:140). Vi är inte helt fria att inte lära oss. Rubenson (2002) skriver att livslångt lärande är livslångt och handlar om allt från vaggan till graven, livsvitt och sker i många olika miljöer och att det är lärandet i sig som är viktigt. Det betyder att lärandet är allt och att begreppet blir omfattandet vilket gör det svårare att verkställa på ett rättvist sätt. Rubensen säger att det är viktigt att ”det är viktigt att titta närmare på den förändrade förståelsen för principen om livslångt lärande och kritiskt fråga vilka politiska roll allmänheten kan och bör spela” (2002). Jarvis 2007 menar att globaliseringen ställer till att det behövs mer utbildad arbetskraft för att hinna med den snabba ekonomiska utvecklingen, vilket betyder att livslångt lärande blivit viktigt på grund av det ekonomiska systemets behov (s. 211).

”I slutet på 60-talet införde UNESCO livslångt lärande som en övergripande begrepp och vägledande princip för omstrukturering av utbildningen” (Rubenson 2002). Att livslångt lärande blev en rättighet av ett demokratiskt perspektiv. Utan djup kritik blev livslångt lärande mer grundat på de ekonomiska fördelarna och fokuset blev mer på att öka humankapitalets kraft för en internationell konkurrens. Men många forskare började kritisera det hårt och år 2000 fattades vid Europeiska rådets möte i Lissabon att livslångt lärande måste bli den vägledande principen för tillhandahållande av och deltagande i hela spektrumet av lärandemiljöer. Uppgiften för medlemsstaterna att fastställa enhetliga strategier och praktiska åtgärder för att främja livslångt lärande för alla. Och år 2000 betonades två lika viktiga mål inom livslångt lärande: att främja ett aktivt medborgarskap och att främja anställbarhet och det blev en dominant strategi för EU (Rubenson 2002).

Den existentiella definitionen av livslångt lärande enligt Jarvis är den processen att omvandla erfarenheter till kunskap och kompetens (2007:123). Lärande finns i tre olika former; det formella i form av t.ex. utbildningar i skolan och universitet, det icke formella i form av t.ex. företagsutbildningar, folkbildningar och det informella lärande där vi lär i det vardagliga livet. Rubenson (2002) menar att informellt lärande är en av huvudfaktorer för livslångt lärande.

Jarvis menar att livslångt lärande är en kombination av processer i människan där hon i kropp och själ upplever sociala situationer. Och det som Människan uppfattar och tolkar med de olika sinnena, integreras i hela människans liv och resulterar i dennes ständiga förändringar eller utvecklingar i livet (2007:1). Han menar att den snabbt förändrade världen vi lever i kräver att vi ständigt lär för att hitta vår plats i samhället (2007:5). Vi lär av våra signifikanta som kan vara våra närmaste som föräldrar och sedan lär vi oss av våra lärare och samhället, vi praktiserar vad vi lärt oss och ifrågasätta det vi hade lärt oss i barndomen som vi trodde var den enda sanna världen, vi förändras ständigt och lärandet fortsätter. Jarvis menar att kultur inte är någon homogen företeelse och att det finns olika tolkningar av verkligheten men att det även kan finnas en enda accepterad tolkning i vissa samhällen. Han menar att lärandet är den hela omvandlingsprocessen av vår erfarenhet genom tanke, handling och känslor och på det sättet förvandlas den externa verkligheten enligt våra tolkningar (2007:5). Genom att vi lever i en värld och samspelar med människor i samhället utvecklas vi genom våra sinnen, genom erfarenheter som konstrueras socialt genom att tänka och reflektera över våra upplevelser. Jarvis säger det är svårt att definiera kultur i och med att den har många erkända betydelser. Han definierar ändå det som en helhet av ”kunskap, tros, värderingar, attityder och normer” och menar vidare att lärande är bundet till kultur och att lärandet är både socialt och kulturellt fenomen (2007:8).

Vi identifierar oss olika beroende på hur vi blir tillfrågade eller hur många gångar vi svarar på det. Vi identifierar oss med en roll i en organisation där vi arbetar i eller med själva organisationen. Vi går ifrån att utföra en uppgift till att identifiera oss med en yrket. Jarvis menar att människor identifierar sig med olika typer av tillhörighet som arbete, erfarenhet, nation, etnicitet, familj, religion etc. Vi identifierar oss efter vad vi har för erfarenheter i vårt sociala liv. I den snabbt förändrade globala världen vår identitet är kortvarig menar (2007:151–152). Vi förstår oss själva i relation till andra människor i en ständig pågående process hela livet och våra identiteter anpassas och förändras i samspel med andra människor (Jarvis 2007:153). Oavsett vilket samhälle individer föds in i, lär de sig att vara sig själva, och de identifierar sig med det samhället och lär dess värderingar. Och han menar att t.ex. det muslimska samhället som motsätter sig den avancerade kapitalismens värderingar lär människor olika identiteter och olika värderingar, vilket skapar konflikter med västvärlden (Jarvis 2007:155).

Etnicitet

Westin (1999) menar att etnicitet är en kollektiv identitet för en etnisk grupp och en etnisk grupp definierar sig själva och definieras av andra som en kategori av människor och den etniska gruppen har en föreställning om ett gemensamt ursprung som egentligen konstrueras socialt och solidaritet mellan medlemmarna är en viktigare än med andra etniska grupper. Och för att tala om en etnisk grupp bör flera kategorier vara uppfyllda såsom; gemensam kultur, religion, språk, gemensamt territorium, externt erkännande och igenkännande och föreställning om ett gemensamt ursprung (s. 31–34). Borgström och Goldstein-Kyaga menar att kategorierna som språk, religion och så vidare blir etniska när de kommer i kontakt med andra folkgrupper med annorlunda kultur, och menar att kulturer är resultatet av grupptillhörighet (2006:57). Det är alltså vi människor som konstruerar kultur som enligt Westin (1999:9) ”framställs av människan och lärs in i kontrast till det som av naturen är givet och som överförs genetisk.”

Borgström och Goldstein-Kyaga menar att begreppet etnicitet har påverkats av globalisering. Och skriver om flytande och föränderliga gränser som påverkar människors identitet, särskilt i stora städer. ”Man kan fråga sig om etnicitetsbegreppet blivit alltför snävt och klumpigt för att beskriva den situation människor befinner sig i det globaliserade samhället.” Och de säger ”Man kan inte längre ens tala om dubbel identitet, utan det är ofta en fråga om mångdubbla och gränsöverskridande identiteter.” (2006:17).

Diskussion och reflektion

Min dotter som är född i Sverige och har levt hela sitt liv här har mer gemensamt med en annan svenska än med en irakiska som inte talar svenska och har aldrig varit här i Sverige, men räknar jag andra kategorier som namn och hudfärg så blir det kanske tvärtom. Jag upplever att jag är alltid lever i en ständig omställning och att jag har vant mig efter 18 år i Sverige att jag växlar hit och dit. Och det ser jag tydligt i mina barn; hur de talar och vad dem talar om. Även min två åriga dotter som pratar arabiska med mig och växlar snabbt till svenska då hon pratar med förskolläraren. Jag växlar mitt sätt att tala och mitt språk då jag talar med mina bekanta i Irak med Skype[4] och skriver samtidigt på svenska med en klasskamrat i Sverige, men även växlar språk till engelska då jag chattar med en irakier i England. Men den möjligheten att växla fritt är inte alltid tillgänglig då det handlar om hudfärg där blir det andra fakturor som påverkar det. Är man på fest med svenska kompisar och träffar andra svenskar så går det inte att undvika att höra en fråga om vilket land man kommer ifrån eller att man förknippas tillhöra ett visst land baserat på fördomar om att den hudfärgen eller brytningen tillhör en särskild etnicitet.

Kodväxling ingår i alla människors liv, men det blir speciellt med en kosmopolitisk människa. Det blir en belastning av att känna sig ständig uppmärksamhet och alert, vem man pratar med, vilket språk använder man förutom det att man tar olika roller. Man övervakar sig extra noga för att inte göra bort sig eller blir dömd på ett inkorrekt sätt. En student berättar för mig att hon kommit för sent för att det var en ”turk” som körde bussen och han var för okunnig att han körde av den isige vägen. Hon frågade inte ens honom om han var turk, utan hon gissade bara det eftersom hon trodde att i Turkiet finns inte snö. Det inte alltid att kodväxla när man har en annan huvudfärg. När man blir ifrågasatt känner man nackdelen med rotlösheten, men när man känner oberoendet av att tillhöra en viss etnisk grupp så upplevs den positiva känslan av frihet och större möjlighet att uppleva och lära och man känner sig en världsmedborgare. Rotlösheten har två olika sidor; dels är det en fråga om att inte accepteras av omgivningen, och dels sammanhänger den med en personlig känsla av att inte dela omgivningens erfarenheter, värderingar, tänkesätt och referensramar. Det är ofta också en fråga om brist på kunskaper, t.ex. i språk, om kultur och samhälle, förhållningssätt med mera, en brist som innebär att man är rädd att tappa ansiktet, att inte riktigt ha kontroll (Borgström och Goldstein-Kyaga 2006:133). Det är därför viktigt för ett multikulturellt samhälle som Sverige och speciellt i de stora städerna där det finns många olika etniciteter, att kunna förstå de både för och nackdelar av att ha många olika etniska grupper som överlappar varandra. Det är viktigt att utnyttja de gemensamma positiva känslor och förstå problem med de negativa tankar för att kunna förebygga de större problemen som skapar ilska och missförstånd i samspelt.

De ungdomar som bränner bilar i vissa delar av Sveriges storstäder är en del av det nya globala samhälle som påverkas både lokalt och globalt. Jag frågade ett par av sådana ungdomar om varför de gör det gör? Och deras svar var att de ville skapa uppmärksamhet genom att visa att demokratin idag brister i form av att institutioner och lager bör utvecklas. De känner ilska över vissa polisers agerande och vill genom som de kallar det civilolydnad ända i det. Jag kan dessutom tänka mig att det finns andra orsaker till det som solidaritet genom att de känner sig en del av andra ungdomar i andra delar i Sverige eller t.o.m. världen, att de påverkas av ungdomars agerande i t.ex. Frankrike. Även om det är våldsamma handlingar men det kanske kan betraktas som civilolydnad. Thörn menar att civilolydnad har använts för att t.ex. ”synliggöra dolda maktförhållanden” (2002:170). På andra sidan är det mycket allvarligt att inte anstränga sig för att inte lösa sådana aktioner som revolterande ungdomar gör eftersom det utnyttjas av de som ser sig värna för en väldigt homogen samhället trots att vi är redan globaliserade i nästan allting.

Den nya teknologin har ökat vår frihet genom att vi i allt större grad utnyttjar tid och rum för att leva och lära. Den möjligheten att utnyttja tid och rum har gjort t.ex. mig till en kosmopolitisk människa. Jag lever i Sverige men ändå är jag i Irak eller England då jag chattar med mina släktingar och kommenterar olika diskussioner om det som händer globalt om klimatet som rör hela världen. Jag följer debatten om den nya demokratiska Irak som jag någon dag flytt ifrån då det var diktatoriskt styrt. Jag röster i irakiska valet härifrån och följer all ändring som sker kontinuerligt samtidigt som jag följer debatten med Sveriges politiska partier och kommer att rösta i valet också härifrån och följer debatten med hjälp av samma medierande digital media ”Internet”. Jag struntar att följa vissa diskussioner om Irak och engagerar mig mer i den svenska politikens debatt den tiden jag känner att jag behöver växla men även när jag känner att jag får mer rättigheter. När jag åker till Irak längtar jag efter den ordning och reda som jag upplever finns här i Sverige, men längtar kanske mer dit för de sympatier som man ser hos släktingar och vänner. Att man inte blir ifrågasatt hudfärg eller vad man kommer ifrån. Men även längtar till det privata livet här eftersom livet där ser mer kollektivt än individuellt.

Det finns alltid för och nackdelar med att vara en multietnisk människa, men fördelarna ökar ju mer vi lär oss och lär andra hela livet. Och jag ser positivt på den globala utvecklingen men också ser jag på det som ett stort ansvar för oss som har möjligheten att utnyttja globaliseringen att bidra med våra kunskaper och sprida de med hjälp av IKT. Jag ser potentialen i mina barn av de multikulturella kunskaper och språk som bär på kulturen som konstrueras i samspelt med olika etniska tillhörigheter som ökar med hjälp av IKT. Därför vi definiera och förädla hela samhällets uppfattningar och upplysa den potentialen. Vi bör utvidga synen och förståelsen på globaliserings möjliggörande för hela mänskligheten och tänka både mikro och makro. Jag slutar mina reflektioner med att citat från Borgström och Goldstein-Kyaga:

”Den mångkulturella kompetensen är alltså en tillgång i det globala rummet och utgör allt oftare en merit vid anställning. Samtidigt motverkas dessa tendenser av en ökande global konkurrens på etnisk, kulturell och nationell grund, där subtila etniska markörer som namn, en lätt accent eller klädstil är en grund för diskriminering och kan vara avgörande för vem som tillsätts på en tjänst där många sökande har de rätta kvalifikationerna” (2006:129).

Källförteckning

Giddens, A. (2003). En skenande värld: hur globaliseringen är på väg att förändra våra liv. (1. uppl.) Stockholm: SNS förlag.

Turner, B.S. & Rojek, C. (2001). Society and culture: principles of scarcity and solidarity. London: SAGE. [Elektronisk källa, http://www.biblioteket.stockholm.se].

Borgström, M., & Goldstein-Kyaga, K. (2006). Från rotlöshet till kosmopolitism. Ungdomar i den globala staden. I: Södertörns högskola (2006). Gränsöverskridande identiteter i globaliseringens tid: ungdomar, migration och kampen för fred. Huddinge: Södertörns högskola.

Södertörns högskola (2006). Gränsöverskridande identiteter i globaliseringens tid: ungdomar, migration och kampen för fred. Huddinge: Södertörns högskola.

Thörn, H. (2002). Globaliseringens dimensioner: nationalstat, världssamhälle, demokrati och sociala rörelser. Stockholm: Atlas.

Jarvis, P. (2007). Globalisation, lifelong learning and the learning society: sociological perspectives. Abingdon, Oxon: Routledge.

Knowledge, Sentience and Receptivity: a paradigm of lifelong learning, European Journal of Education,Vol. 43, No. 2, 2008

Westin, C. (1999). Mångfald, integration, rasism och andra ord: ett lexikon över begrepp inom IMER – Internationell migration och etniska relationer. Stockholm: Socialstyr.

Lifelong Learning for All: Challenges and Limitations of Public Policy. Kjell Rubenson. University of British Columbia. Introduction …

http://www.oise.utoronto.ca/CASAE/cnf2002/…/rubenson2002w.pdf


[1] ”Nya bilbränder i Gottsunda”, www.svd.se. (hämtad 2010-02-20).

[2] Ola Karlman om Bränderna i förorten ”Sverigedemokraternas bränder?” (hämtad 2010-02-20).