Bakgrund
Mogren (2011) anser att teknik[1] är en del av sociala praktiker. Mogren och Thunborg (2010) skriver om hur mobilen påverkar arbetet och fritiden och gör de gränslösa. Gränserna mellan arbetet och fritid flyttas och skillnaderna blir i de sociala praktikerna, vilket gör att man kan ifrågasätta de företag med stränga reglar och procedurer, då mobilen kan fungera som ”murbräcka” (Mogren 2011) för att spränga gränsar, men det kanske kan vara nyttigt för en del andra företag som vill utnyttja t.ex. sina anställda att använda sociala medier på arbetstiden. Giddens (1999) hävdar att vi lever i en högmodern tid, där elektroniska medier spelar en central roll av konstituerande av självidentiteter både på en lokal- och globalnivå. Självidentiteten blir en ”reflexivt organiserad strävan” (Ibid:12–3) och kroppen fungerar som en viktig del av aktören (Ibid:71–80). Giddens menar alltså att kroppen har en större betydelse i dag jämfört med den traditionella tiden, då individen inte existerade (1999).
Jag har valt att titta på en film ” Khadidje[2] och Fjortisen[3]”. En film som är gjord av Gina Dirawi[4]. Den handlar om en tjej som spelar två olika stereotypa karaktärer, en muslimskkvinnorepresentant och en ung svensktjejrepresentant. Det är en person som använder sin kropp för att spela två olika former av sociala identiteter.
Syfte och frågeställning
Jag kommer att titta på de två olika karaktärer/aktörer Khadidje och Fjortisen och försöka förstå kroppens betydelse i skapandet av självidentitet enligt Giddens (1999)?
Hur använder Dirawi sig av bl.a. sin kropp för att uttrycka två olika sociala identiteter/självidentiteter? Vad har tekniken för roll för identitetsutveckling?
Teori
Giddens menar att struktur och aktör utgör två sidor av samma mynt och myntet är själva sociala praktiker. Han menar att vi inte kan titta på den ena eller den andra som separata eller skilda världar, utan man ska studera de i sociala praktiker, eftersom både är sammanvävda i sociala praktiker. Handlande blir en del av sociala praktiker, som är ett ordnat sätt att göra saker på som har en viss utsträckning i tid och rum. Det rent lokala finns inte längre, då det globala och det lokala konstruerar varandra. Det jag eller andra gör, är en del av sociala praktiker (Giddens 1999, Mogren 2011).
Urbäddningsmekanismer som består av ”symboliska tecken” och ”expertsystem” gör att vi kan lyfta ur sociala relationer från lokala kontexter, och återaktivera dem i olika tid och rum. Vi sätter tilltro till personer vi inte känner till, till system vi tror att det fungerar på ett sätt som gör att vi lever i kontinuitet, och att vi kan handla, då vi inte kan vara experter i allting, det som produceras lokalt påverkar globalt och vice versa (Giddens 199:27–31). Medierna avspeglar, formar och omformar det vi gör menar Giddens (s. 38). ”Men den enorma uttänjningen av tidrummet som högmoderniteten skapar, gör att ”självet” och ”samhället” är ömsesidigt förbundna på en global nivå – för första gången i mänsklighetens historia” skriver Giddens. Det gör att självet blir ett ”reflexivt projekt” (Ibid:44–5). Giddens ser individer som kompetenta sociala aktörer (Ibid:73), och det som vi gör ingår i vårt praktiska medvetande. Kravet blir att vi måste hela tiden veta, både vad vi gör och varför vi gör det, och reflekterandet och ifrågasättandet blir vårt diskursiva medvetande (Ibid:45–7). Och en reflexiv medvetenhet är en förutsättning för självidentitet, vilket betyder att självidentitet är det som vi är medvetna om (Ibid:67). Vi är det vi gör oss till menar Giddens. Vad händer just nu? Vad tänker jag på? Vad gör jag? Vad känner jag? Hur andas jag? (Ibid:95–6).
”Självet är naturligtvis kroppsligt” skriver (Giddens 1999:71). Han menar att kroppen är den yttre representanten som vi ser i biografin, och på det sättet ser han inte den som något med inre kärna och yttre sätt att visa kroppen på (Ibid.). Självidentitet blir hur jag som individ reflexivt uppfattar utifrån min biografi (Ibid:68). Självidentitet blir med andra ord identitetskontinuitet i tid och rum, så som den reflexivt tolkas av aktören (Ibid.).
Kroppen är inte bara en fysisk entitet, utan också en aspekt som möjliggör vårt vardagliga deltagande i olika praktiker där självidentiteten skapas. Vi framträder genom att klä våra kroppar på olika sätt och anpassar vårt uppträdande till olika vardagliga sammanhang. Med kroppen hanterar vi både njutning och smärta, och vi tvingas till att se över den hela tiden. Kroppen blir underkastad olika ”regimer” hävdar Giddens, eftersom vi anpassar vårt framträdande till olika miljöer hela tiden, och på det sättet skapas olika själv. ”Kroppen deltar på ett mycket direkt sätt i självets konstruktion.”, och vi blir ansvariga för formandet av våra kroppar menar Giddens (1999:122–4). Han menar också att jämfört med förmoderna tider, har vi idag tillgång till betydligt större produkter, oberoende av tid och rum (Ibid:163). ”Kroppen i sig – så som den mobiliseras i praktiken – har blivit mer direkt relevant för den identitet som individen eftersträvar.” (Ibid:258). Genom att abstrakta system invaderade kroppen, blir kroppen liksom självet ett fält för interaktion. Den har alltså blivit ett anpassbart material i högmoderniteten, vilket gör att kroppen har idag en allt större betydelse i formandet av självidentiteten (Ibid:1999).
Resultat och analys
Filmen ”Khadidje och fjortisen” handlar om en tjej som spelar två olika stereotypa karaktärer, varav den ena är en muslimsk kvinna och den andra en ung svensk tjej. Huvudkaraktärerna Khadidje och Cecilia (”Fjortisen”) och spelas av Gina Dirawi. Denna film verkar vara mer gjord för att nå en unggeneration. Den är amatörmässig och gjord med enkla digitala medel och visas på nätet, med hjälp av YouTube. Men det verkar inte spela någon stor roll eftersom hon ändå mer än en halv miljon besökare, och enligt Dirawi så har hon fått ca 13 miljoner ”hits” för den och de andra filmer hon skapat (anagina.blogg.se).
Khadidje är ett muslimskt namn, ett namn som används som symbol för islam och Khadidje bär en överdrivet traditionell klänning för att skapa humor. Hon spelas som en representant för stereotyp invandrare från mellanöstern, varifrån Dirawi själv härstammar. Hon talar svenska med avsiktligt stark brytning (dock grammatiskt korrekt), och blandar in mycket arabiska. Khadidje bär traditionella muslimska kläder, svart heltäckande klänning och slöja. På det har hon också mycket ansiktsbehåring. Hon hälsar som en traditionell muslim och presenterar sig som ”här är jag syster Khadidje” då hon också har gjort en serie filmer med samma hjältefigur.
Den andra karaktären Felicia, är en blondin, ung tjej med rufsigt hår, överdrivet sminkat ansikte. Hon talar svenska, lugnt och lite otydligt. Hon knackar på Khadidjes dörr och vill sälja polkagrisar vilket skapar ett samtal mellan de två olika karaktärerna. Cecilia pratar mjukt, hon hoppar och vrider mjukt sin kropp, leker och visar stolt upp sitt rufsiga hår.
Khadidje frågar förvånat ”vem är du?” och Cecilia svarar lugnt och barnsligt. Under samtalet ropar Khadidje på andra personer som ”Hassan[5]” och ”Fatima[6]”, (låtsaspersoner med muslimska namn, som dock inte visas i filmen) för att fråga om hjälp då hon inte förstår vad fjortisen säger, och tror att hon är imbecill eller galen. På andra sidan ser Cecilia förvånad ut, och inte nöjd med hur Khadidje ser på henne. Khadidje kallar henne för- och beskriver henne med fula ord och frågar om hennes föräldrar vet vad Cecilia gör på kvällen.
Kritiken väller in med mycket kroppsspråk, förvånade ögon och starka ansiktsuttryck. Cecilia lutar sig tillbaka och med ansiktsuttryck fulla av häpnande reaktioner på Khadidje, men hon viker inte sig utan fortsätter erbjuda de godisar hon vill sälja. Men Khadidje fortsätter reta Cecilia, som säger sig vara ”så hot” samt att Khadidje inte vet något om stil.
De två olika karaktärer lånas alltså från två olika kulturer, med två olika identiteter som inte hänger samman. De här identiteterna använder sig av sina kroppar på ett mycket tydligt sätt för att skapa olika självidentiteter som förstärks med traditionella namn. Kroppsspråk används hyggligt och tydligt med mycket kontroll av Dirawi för att skapa två identiteter. Giddens menar att en kompetent person är den som kan använda och kontrollera ansiktsuttryck och andra gester i när man interagerar med andra. Genom att övervaka sitt ansikte och sin kropp utför Dirawi en förhandlig mellan två skilda identiteter genom att utnyttja tekniken och växla från det ena klippet till det andra. ”Kroppslig disciplin är en integrerad del av den kompetenta sociala aktören” hävdar Giddens (1999:71–3).
Dirawi spelar denna film baserad på hennes biografi, då hon själv är från den kultur hon beskriver och lever i. Hon med Giddens ord lever i processen av att hitta sig själv (1999:21). Hon är muslim som har sett, hört och upplevt Islam, samt hon är ung svensk tjej som lever i Sverige. Det hon gör är både praktiskt och reflexivt tänkt. Hon upplever en konflikt mellan att leva med två olika värderingar som krockar på flera sätt, men genom att reflexivt tänka och reagera på hennes liv skapas hennes självidentitet som är varken Khadidje eller Cecilia. Hon använder det i stället för att skapa en film som följs av flera filmer som hon publicerar på sin blogg, och skapar ett sätt att för ett nytt liv. Det verkar vara att Dirawi brister i självidentitetens kontinuitet, det vill säga att självet och kroppen inte känns hänga samman (Ibid:68–70).
Kroppen har en stor betydelse i hennes sätt att skapa den nya identiteten. Hon målar den, pratar genom den, visar hur hon kritiserar, gillar eller ogillar vad hon vill. Hon driver inte bara med Islam eller fjortisen utan hon värderar och sätter betyg på det. Det följs naturligtvis av massor av kommentarer av de som sett filmen. Vissa giller det och andra ogillar, en del gillar filmen och Dirawi sätt att driva medan några kritiserar henne hårt. Och språket blir ”medel varigenom man får till både sig själv och andra” (Giddens 1999:65). Språket används mycket i filmen både kroppsligt, talat och skrivet för att förmedla olika budskap.
Diskussion
Efter att ha analyserat filmen ser jag betydelsen av att använda kroppen i identitetsskapande. Men har Dirawi lyckats använda kroppen och framställa två olika identiteter om hon inte hade drivit med kulturen som identiteterna framställer?
Dirawi utnyttjade sin kropp i skapandet av två olika sociala identiteter klä den på två olika sätt och anpassade sitt uppträdande till olika sammanhang. Hennes kropp har direkt deltagit i självets konstruktion oberoende av tiden och rummet, vilket speglar vår tid i jämförelse med förmoderna tider då det inte fanns den nya tekniken vi har idag, och hon behövde inte anlita expert heller för att skapa filmen så som det hade varit tidigare (Giddens 1999:122–4, 163).
Dirawi har lyft ur en del av de sociala relationerna som råder i Sverige och återaktiverat dem i olika tid och rum, med hjälp av kroppen, språket, elektroniska medier; Internet och YouTube, webbkameran (Ibid:1999). Men det hon gjort är inte helt riskfri, eftersom hon har drivit med på ena sidan Islam och särskilt för att hon använt namnen på viktiga symboler i Islam som Khadidje, Hassan och Fatima, och på andra sidan då hon drivit med unga tjejer. Hon har redan fått flera arga kommentarer där anklagas hon för att förnedra islamister. Och en annan kommentar av en arg ”fjortisar”.
”Vilken piss unge som la ut denna! hon vill säkert skämma ut islamisterna fan vad idiotisk hon kan vara. låtsas vara en muslim fan vad kränkigt.”
”Hur vågar du, hur anstår du dig att göra narr av svenska östermalms fjortisar =P”
Om självet är kroppsligt såsom Giddens (1999:71) hävdar, då att kroppen och självet är kopplade samman, som två sidor av samma mynt tolkar jag det så. Självet och kroppen är en del av Dirawis berättelse som formas och omformas beroende på hur vad hon gör utifrån hennes biografi både som invandrare, med minnen av traditionella värderingar som hon upplevt på ena sidan och som ung tjej med andra värderingar. Dirawis självidentitet blir varken Khadidje eller fjortisen, utan det som hon reflexivt uppfattar utifrån sin biografi (Giddens 1999).
Avslutning
Jag ser att Dirawi ändå även om hon använde sin kropp för att framträda i två olika roller så har hon lyckats skapa en känsla av att både karaktärerna visar tydliga gränser mellan deras identiteter, samtidigt har hon utvecklat sin självidentitet genom att skapa en publik som klickat 13 miljoner gångar på samtliga av hennes filmer enligt hennes information på sin blogg. Både de olika aktörerna hon spelar verkar vara normstyrda, men framträdandet som de gör verkar vara normalt (Giddens 1999:73–4). Både karaktörers framträdande bidrar till att tänka på att diskutera och föra fram budskapet om olika fördomarna på humoristiskt sätt och reflexivt tänkande. Att ta riskar verkar vara ett måste i den tid vi lever idag. Jag har själv skrattat och haft roligt av att titta på Khadidje och fjortisen.
Referenser
Giddens, A. (1999). Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos.
Mogren, Ragnhild & Thunborg, Camilla (2010). Boundaryless work and the role of mobile ICT. In V. C.X. Wang (red), Encyclopedia of Information Communication Technologies and Adult Education Integration (s. 927-941). Hershey, PA: IGI Global.
Mogren, Ragnhild (2011). Föreläsning om Giddens ”Modernitet och självidentitet” i institutionen för pedagogik och didaktik 2011-11-30, Stockholms universitet.
National encyklopedi, [http://www.ne.se/]
Dirawi, G. blogg: [http://anagina.blogg.se/] eller direktlänken
Dirawi, G. YouTube plats: [http://www.youtube.com/anagiina/]
[1] Med teknik menar Mogren (2011) alla möjliga artefakter.
[2] Khadi´ja (Khadīja), Khadidja, d. ca 619, Muhammeds första hustru och mor till bl.a. Fatima.
(hämtad 2012-01-10, www.ne.se)
[3] http://anagina.blogg.se/ eller direktlänken http://www.youtube.com/anagiina (hämtad 2012-01-10)
[4] ”Gina Dirawi heter jag och är en 20 årig Sundsvallsfödd tjej som nu bor i Stockholm och är programledare för ”The Fabulous life of Ana Gina” som går på SVT play. Har över 13 miljoner hits på Youtube för mina humorvideos och fick äran att Sommarprata i P1 2011. Jag har även lett humortalkshowen ”The Ana Gina Show” under 3 säsonger, varit sommarkrönikör i p3, arbetat på p4 Västernorrland, vunnit Expressens Kristallen pris för bästa webb-tv 2010 och vann Veckorevyns Blogawards pris som ”roligast i bloggvärlden” 2010.”
(hämtad 2012-01-10, http://anagina.blogg.se/)
[5] Hasan (Ḥasan ibn ˙Alī ibn Abī Ṭālib), 624–670, kalif 661, äldste son till Ali och profeten Muhammeds dotter Fatima, en av de fem heligaste gestalterna inom shiitisk islam.
[6] Fa´tima, Fāṭima, eller az-Zahrā ‘den strålande’, född ca 605, död 632, profeten Muhammeds dotter och det av hans barn som stod honom närmast.
Ali Mohamed 