Längtan och viljan

Av Ali Mohamed

Inledning

Längtan och viljan

Eva som är 47 år gammal, född i arbetarfamilj och bor i en stockholmsförort. Hon studerar till socionom i Stockholms universitet där hennes föräldrar på 50-talet bodde då hennes far arbetade som trädgårdsmästare på universitetet.

Utan uppmuntran i grundskolan, klarade sig Eva ändå med ”mediokra betyg”. Hon tog hand om sin mor efter skilsmässan, tappade lusten till studier och tog sitt första arbete genom sin mamma när hon var 16, ett jobb som hon klagade över. Hon läste till trädgårdsmästare på gymnasiet och slutade arbeta för att slippa få en armbåge till. Efter ett klokt råd från sin mamma tog Eva busskort för att slippa bli arbetslös. Men efter ett kort tag som bussförare blev ”kunskapslyftet” på 90-talet en vändpunkt för Eva som ville bli socionom. En dröm som inte gick att uppfylla då en arbetsförmedlare gav henne råd att läsa på vårdlinjen i komvux istället. Efter den utbildning jobbade hon som mentalskötare och sedan boendestödjare, och var kritisk till de arbetena. Även till utbildningssystemet är Eva kritisk. Hon ser människors frihet i utbildning, för då kan man ändra och ta tag i saker och ting tycker hon. Hon läser upp sina gymnasiebetyg, kliver in i politiken, gör som sin man och börjar på universitet. Evas man, son och dotter förvandlar köksbordet, till ett rundabord om studier tentor. På universitetet var Eva nervös i början, kritisk till universitet, lärare och betygskriterier. Hon fick tekniskhjälp av sin man, klarade första tentan och fått mer ”kött på benen” i andra tentan. Med de unga medstudenterna hade Eva svårt att bli vän, för att de är rädda för hennes livserfarenhet. Med hjälp av sin dotter ändrar Eva i sitt beteende och får några yngre studentkompisar. Eva besegrade dessutom sin hörselnedsättning som inte upptäcktes i grundskolan och fått en hörapparat och ett nytt liv. Nu kan hon höra föreläsningar, delta i möten utan en ständig ansträngning. Men hon är fortfarande kritisk och ser nackdelar med apparaten på grund av oljud det drar till från bland annat rörande stolar.

Ovan var det en vinjett som jag skrivit utifrån en färdigtranskriberad intervju som jag analyserat med hjälp av symbolisk interaktionism och biografisk forskning. Under intervjun fick informanten svara på frågor kring hennes intresse och upplevelse som student på universitetet. Eftersom jag själv började min universitetsutbildning som en 38-åring blev jag intresserad av texten som påminner om en del av mitt liv. Denna berättelse kommer att vara påverkad av min självbiografi (Merrill & West 2009:31), däremot kommer jag inte att göra koppling till min självbiografi i denna artikel.

Min fokus kommer att ligga på hur Eva upplever sig som student och hur det kom sig att hon började studera vid 47 årsålder. I min analys kommer jag att försöka förstå hennes identitetsutveckling och det som ligger bakom hennes intresse för utbildning. Eva är ett fingerat namn.

 

Självbiografi och biografiskt lärande

Peter Alheit (2006) menar att berättande är ett sätt för oss att återuppleva vårt förflutna, och det är mer emotionellt jämfört med t.ex. att vi rapporterar något (s. 1). Vi lär oss av det vi berättar om oss själva för andra och det vi reflekterar över. Det vi berättar påverkas av såväl språk, kultur, sociala och psykologiska faktorer. Vi kan överraska och utmana även om vi är beroende av varandra. Människans identitet förändras och skapas när hon genomgår livskriser (Bron & Lönnheden 2005a:46–9; Bron & Lönnheden 2005b:51). Människor lär sig av sina liv och genom att berätta för andra och genom att reflektera med sig själva. Språket, kulturen och sociala och psykologiska faktorer påverkar berättandet. Livsberättelser med vad det innehåller med erfarenheter utgör basen till biografiskt lärande menar Bron & Lönnheden (2005b:52). Biograficitet är Alheits kraftfulla begrepp som används för forskning, och det ger ”möjlighet att ständigt återskapa och forma livet utifrån de sammanhang man befinner sig i” (Ibid:53). När vi blickar tillbaka till vad vi gjorde i t.ex. när vi var barn och reflekterar över det, får vi en ny mening av det vi gjorde vilket betyder att vi lär oss av våra erfarenheter, och genom reflektion och självreflektion får vi nya möjligheter att tänka om på vad vi väljer, och vi får en kunskap (Ibid:53–55). I självbiografier kan man upptäcka människors kamp för sina identiteter och biografier i en värld präglad av ovissheter men också möjligheter menar Bron & Westin (2000). Von Wright (2000:43) menar att vi endast kan förstå vår förflutna utifrån nuet, och nuet förutsätter både ett förflutet och en framtid. Det tar hon fån Mead!

Symbolisk interaktionism

(Hammersley 1989) menar att erfarenheter är källan till människors kunskap och vi kan inte veta något bortom vår erfarenhet enligt pragmatismen. Vi lever i en delad värld och det vi upplever är en värld av inbördes företeelser som vi tar för givet i vardagen. De vardagliga mänskliga upplevelserna är intressanta för pragmatismen (s. 45–6). Den symboliska interaktionismen har utvecklats från pragmatismen som utvecklades i Chicagoskolan, men termen har myntats av Blumer och används för att studera sociala livet (Hammersley 1989:44, 65). Symbolisk interaktionism är mikrosociologi och George Herbert Mead (f. 1863–1931) används som central teoretiker i av sociologer i denna riktning, och det är Meads student Herbert Blumer som myntade begreppet symbolisk interaktionism (Deegan introduktion i Mead 2001: xiii). Enligt Von Wright (2000) är Mead en central gestalt inom pragmatism (s. 43). Bron (2002) menar att symbolisk interaktionism som kan vara en ledande teori inom den amerikaniska psykologi fokuserar på hur mening uppstår mellan människor genom interaktion (s. 2). Enligt Bron & Lönnheden är symbolisk interaktionism ”en social psykologisk teori om människans uppkomst, handlande och vardande (2005a:36). Den sociologiska traditionen har alltså sina grunder i den symboliska traditionen och pragmatismens teori om självet menar Bron & Lönnheden (2005b:51).

Gestens mening i samspel med andra

Gesten är centralt i Meads teori (1934/1976:18) och den får sin mening när vi interagerar med andra, och interaktionen sker genom respons, genom att man sätter in sig i andras situationer (Von Wright 2000:87). ”En gest är den första öppna (uppenbara) fasen i en social handling. Och den blir social i och med att den riktar sig till någon.” (Ibid:88). Gesten stimulerar till en respons, den är i sig utgör inte en full handling utan bara början på den och gör att vi kan antecipera vad som kommer att hända. Gesten alltså får sin mening bara genom en social interaktion. Gesten som förstås på samma sätt av två eller flera blir en signifikant symbol, och vi kommunicerar språkligt med signifikanta symboler (Ibid.). Varje kommunikation bidrar till att vi skapar och upprätthåller oss själva menar Von Wright och detta skapande sker både inom oss själva och mellan oss och andra, och gestens på det sättet blir betydande för konstitueringen av vår medvetenhet (Ibid:89). Språket enligt Mead (1976) innehåller ”en uppsättning symboler, som svarar mot ett visst innehåll, vilket i sin tur är tydligt identiskt i de olika individernas erfarenheter.” (s. 59). När vi tänker spelar vi med symboler som är stimulus vars respons är given i förväg menar Mead (1976:137). “Om nu den responsen kan ges som en attityd som utnyttjas för ytterligare kontroll av handlingen, då är förhållandet mellan denna stimulus och attityden vad vi menar med en signifikant symbol.” säger Mead (Ibid.). Vi skapar mening i samspel med andra och vi lär oss något nytt, i olika sammanhang och konstruerar mening, vilket gör att självet skapas och omskapas. Lärandet sker alltså i kommunikation med andra när vi tar andras perspektiv menar Von Wright (2000:49).

Självet består av ”I” och ”me”

Mead delar inte på tanke och handling, och enligt han är vi sociala först och sedan blir vi individer. Det individuella I och sociala me är två sidor av samma mynt och den generaliserade andra blir länken mellan dem som gör att det sociala blir en del av det individuella och tvärtom. Självet består av I som subjekt och me som objekt. Me är vad självet blir när vi kan betraktar oss själva som ett objekt, det vill säga att vi ser oss själva genom me, i samspel med andra och när vi tänker på oss själva som objekt. ”Me” formas intersubjektivt, i samspel med andra me (Dodds, Lawrence & Valsiner 2004; Bron & Lönnheden 2005a). Bron & Lönnheden (2005a) menar att I är den agerande aspekten av självet och det är inre skapat, subjektiv och har avgörande betydelse, me är den sociala delen, som innehåller det socialiserade självet, alla normer och det människor lärt av andra (s. 37). Självet förutsätter både I och me och utan I blir me lätt manipulerat (Von Wright 2000:135).

Mead (1976) skiljer på lek och spel, och menar att i ett spel måste barnet ha alla andras attityd som är med i spelet till skillnad medan i lek går barnet nyckfullt från roll till en annan (s. 118–121). Den generaliserade andre betyder individens uppfattning om samhällets attityd gentemot olika objekt eller sociala handlingar, alltså samhällets normer och förväntningar internaliseras i självet. Individens I utvecklas genom att överta andra individers attityd gentemot sig själv och gentemot varandra inom den sociala processen. Genom den generaliserade andre, influeras individens beteende av den sociala processen vilket innebär att samhället utövar kontroll över dess individuella medlemmar (Ibid:121). Mead säger att

[det] är i form av den generaliserade andre som den sociala processen influerar de individers beteenden, som är involverade i den och utför den, dvs. samhället utövar kontroll över beteendet hos dess individuella medlemmar; ty det är i den formen som den sociala processen eller samhället ingår som en bestämmande faktor i individens tänkande (1976:121).

Mead menar att me är den sida av självet som svarar den organiserade attityden och bestämmer vårt beteende. Men I kan vara stark och bestämmande vilket kan ses hos moderna konstnärer när de fritt skapar bortom alla konventioner. Man kan också se starkt I i impulsiva beteende där me inte har kontroll över menar Mead, att en institution är en organisation av attityder som vi alla bär inom oss. Me blir de andras organiserade attityder som bestämmer över oss (Ibid:154–156). ”När en individ känner sig instängd inser han nödvändigheten av att få en situation i vilken det finns en möjlighet för honom att åstadkomma sitt bidrag till åtagande, och inte bara vara det konventionella me.” (Ibid:156). Mead menar att me-s struktur kan öppna dörren för I som kan skänka självet tillfredställande upplevelse, vilket betyder att me tillfälligt slutar censurera I. Men han hävdar att me skapas av sociala relationer, och me-s värden är samhällets värden eller den gruppen som de tillhör, vilket kan göra att individen kan uppoffra sig själv för den helhet som gör hans liv (Mead 1976:157). Mead menar att vi påverkas och påverkar när vi ingår i en social grupp. Vi blir annorlunda när vi anpassar oss till en viss omgivning, och vi som individer påverkas av samhället vi lever i men också påverkar det, vilket gör att förhållandet mellan individ och samhället är ömsesidigt (Ibid:158).

Vi går in i våra erfarenheter endast som ett objekt och på basis av sociala relationer och interaktioner, och det är genom att vi byter erfarenhet med andra människor i en organiserad social omgivning (Ibid:164). Självmedvetandet innebär att man ser sig som ett objekt inom en organiserad miljö av sociala relationer, annars skulle man inte vara självmedveten. Detta betyder att vi lär av våra egna erfarenheter genom att gå in i dem (Ibid:164). När vi tänker, får vi resonera och konverserar inom oss själva, mellan I och me (Ibid:233). ”[Uppmärksamhet] är en process i organiserandet av medvetandet” och självmedvetande beror först på sociala relationer (Mead 2001:120). Von Wright menar att medvetandet är relationellt, dvs. att den blir till i samspel med andra (2000:76), vilket betyder att medvetande inte är en färdig produkt, och därför blir självet i ständigt pågående och föränderlig process (Ibid.). Vi uppnår självmedvetande bara genom att ta andres attityd menar Mead (145). Och vi lär genom att medvetet reflektera över vad vi gör, och genom språket och berättande delar vi våra erfarenheter i samspel med andra (Lönnheden & Olstedt 2005:104).

Floating

Floating är en form av biografiskt lärande, ett begrepp som Agnieszka Bron (2000) använder i sin forskning om polska invandrare som berättar sin historia om att komma till ett nytt land med ny kultur etc. (Bron 2000). Biografiskt lärande baserar sig på berättelser, och framför allt livsberättelser som innehåller erfarenheter, kunskaper och i vid mening lärdomar (Bron 2000:1; Bron & Lönnheden 2005b:52).

Floating innebär en grundläggande osäkerhet av sig själv, identitet, plats och tillhörighet. Man känner sig splittrad. Det är ett tillstånd som kan hålla i flera år men kan vara temporärt. Det kan vara när man känner sig orolig med beslutet, förlorar säkerheten, står inför en kris eller kritisk situation eller försöka hantera en situation (t.ex. att försöka hitta nya vänner). Floating kan påverka alla med olika dimensioner och kan vara långt eller temporärt. Känslan av floating innebär att grundläggande existentiella behov inte uppfylls. Identiteten är instabil och man har en känsla av självosäkerhet, man saknar tillhörighet och känner sig inte bekväm på den nya platsen. När man väntar på att passa in i en grupp blir man osäker. Metaforiskt kan det jämföras med att vara i en båt och inte kunna styra. Båten kan gå i flera riktningar okontrollerad och man kan inte avgöra vilken riktning man vill ta eller välja. Man kan inte fly från båten, och vattnet är djupt och finns överallt (Bron 2000). ”Människor upplever vanligtvis ’floating’ när de konfronteras med en ny kultur och ny miljö”, man tror att man inte passar in och har svårt att anpassa sig (Bron & Lönnheden 2005b:57).

Bron, Edström, & Thunborg (2010) skriver om tre olika typer av identiteter för studenter: Integrated multiple identity, Floating identity och Adopted identity. De första är de som presenterar sig själv som multipla personer med olika bakgrunder som existerar parallellt utan problem. Floating identitet är denna identitet när personer presenterar sig själva som kämpande i relation till olika bakgrunder, erfarenheter och förväntningar. De känner sig mer osäkra och pendlar från en identitet till en annan.

The floating identity is an identity where persons are presenting themselves as struggling in who they are related to different backgrounds, experiences, and expectations. They are more insecure and commute from one identity to another. (Ibid:10)

Adopted identity gruppen presenterar sig, trots att de har olika bakgrunder, med en enda enhetlig identitet relaterad till den nya situationen de befinner sig i. De anammar det akademiska systemet (Ibid.).

Metod

Jag har fått en färdig transkriberad text av en annan forskare/lärare som jag kommer att analysera med hjälp av grundad teori.

Grundad teori som analysmetod

Bryman (2002) menar att grundad teori som utvecklades av Glaser & Strauss på 60-talet men den har förändrats med årens lopp, är den mest förekommande metoden inom kvalitativ dataanalys. Den syftar till att generera en teori på empirisk grund. Med denna metod arbetar forskaren iterativt interaktivt med insamling och analys. Datainsamling kodas, genom att bryta ner texten till mindre delar och benämns och kategoriseras. Den insamlade data bestämmer kodning till skillnad från kvantitativ dataanalys där koderna utformas i början. Kodning är den viktigaste processen i grund teori och är föränderlig. Jag har läst den transkriberade texten tillsammans med några andra studenter och gått genom den första delen ord för ord. Vi diskuterat och skrivit samtidigt för att försöka hitta intressanta termer och kategorier eller begrepp först genom öppen kodning och sedan selektivt. Selektiv kodning innebär att välja ut en kärnkategori som relateras till andra kategorier och genom validering bearbetas och utvecklas kategorierna (Bryman 2002:372–377; Starrin et al. 1991:38–43). Jag använde mig av minnesanteckningar för att skriva ner olika begrepp och idéer. Bryman (2002) skriver om att forskaren bör använda ett så kallat ”Memo” för att kunna anteckna olika begrepp och kategorier. Memon hjälper till för att ”utkristallisera olika idéer” (s. 380). Ytterligare och med hjälp av dataprogrammet Word har jag använt mig av att söka ord som är kopplade till kategorier jag utgick ifrån Starrin 1991 et al:48). Starrin et al. (1991) menar att forskare har mycket frihet att jämföra och hitta kategorier möjligheten att ändra hypotes med syfte att komma till en teori. Min analys kommer därför att vara påverkad av mig som forskare och den kan revideras av andra forskare som kan hitta nya begrepp ”i samband med en annan social situation eller i ett förhållande till andra frågeställningar” och jag kan därför inte påstå att denna återspegling av en sanning (Bryman 2002:256).


Analys

Av den elva a4-sidor transkriberade texten hittade jag intressanta kategorier som jag analyserar med symbolisk interaktionism, som enligt (Bron & Lönnheden 2005b:51) ligger till grund till biografiskt lärande som kan förstås med hjälp av biograficitet och floating.

Viljan att förändra

Eva ser sig tillhöra en arbetarfamilj med lågutbildning. Hon är inte nöjd med sina föräldrars utbildning och inte med vad hon fått för utbildning tidigare.

Ingen av mina föräldrar har, de har gått på folkskola, vad heter det? Folkskola heter det, de har sexårig folkskola båda två.

Hon börjar studera till socionom för att få makt och ändra på det som hon gärna kritiserar. Förutom politik väljer hon utbildning för att få makt och frihet. Hon har en instrumentell syn på utbildning och använda den för att få ett syfte. Hon vill bli socionom, och verkar säker på det som hon säger att ”jag kommer att bli en jättebra socionom”. Hon vill ändra på det som hon kritiserar, med syfte att hjälpa människor, och det tror hon man kan göra genom att komma högre upp.

jag har jobbat som boendestödjare sen 2000 och sen så blev jag ganska sur på att de inte, jag tyckte inte att de skötte det där något bra, att det finns så mycket mer att göra för psykiskt funktionshindrade och samtidigt så har jag börjat jobba med politik under de här åren och ehh då har jag tänkt så här att för att få mera makt att ändra saker så kan man också, det är bra att kunna, man måste komma högre upp för att ändra mer har jag räknat ut

Hon vill ha alltså en position i samhället där hon kan påverka och förändra på strukturen uppifrån. Bourdieu (1993) menar att klass kan definieras t.ex. genom sin position, genom kriterier som yrke, inkomst och utbildningsnivå, men även genom en bestämd köns- eller geografisk fördelning etc. (s. 253). Hon investerar i utbildning på universitetet som kan ge henne handlingsutrymme som hon känner sig sakna (Azarian 2007:257). Utbildning och politik blir alltså en symbolisk kapital för henne (Bourdieu 1999:135). En ett symboliskt kapital som värderas och erkänns av sociala grupper som värdefull (Broady 2005:123). Utbildningen ger Eva titeln socionom som skulle fungera som ett instrument som hon kontrollerar i kampen att förändra vad hon är inte nöjd med (Broady 2005:126).

Eva har starkt me eftersom när hon gör sig till objekt och reflekterar över vad hon vill, dvs. makt att förändra. Det är viljan att ha något som tyder på att man är medveten om sig själv och sin vilja.

Utanförskap och tillblivelseprocess

Åldern har betydelse för Eva som berättar om den direkt utan att bli ens tillfrågad om den. Hon berättar när hon föddes och hur gammal hon är nu.

… född 1961, alltså jag är 47 nu när jag börjar och kommer att vara 51 när jag är klar.

Hon talar utifrån sin erfarenhet, nuet och framtid när hon säger att hon kommer att bli. Hennes tillblivelse påverkad av vad arbetsmarknad ställer krav på ålder. Det är något som hon lärt sig från samhället att så kommer man att bli efter en viss ålder, och det är bara 15 år kvar till pension efter examen. Det är en tidsram hon ger, något som är viktigt för henne som hon relaterar till, möjligen för att hon förstår det förflutna utifrån nuet, men nuet förutsätter både ett förflutet och en framtid enligt Von Wright 2000:43). Me-t dominerar I-t här, dvs. att me är det som bestämmer, och utifrån me berättar Eva om sin ålder med tanke på t.ex. pension. Hon är stark påverkad av samhällets generaliserade andra (Mead 1976).

Och nu kan jag bli så här, men jag kommer att bli 51 innan jag blir klar med det här, och då har jag bara 15 år kvar att jobba och då om jag går en jättefin och dyr utbildning och då har jag bara 15 år kvar att jobba det här hade jag kunnat göra för länge sen.

När hon säger att hon går på en fin och dyr utbildning ger hon sig själv beröm, vilket tyder på att Evas me tillfälligt slutar censurera sitt I som gör att det sticker ut och reagerar (se ovan, Mead 1976). Hon är stolt över sig själv, att hon går på den fina och dyra utbildningen och det är samhällets fel att hon inte började sina studier tidigare. Det var ju arbetsförmedlaren som satte stopp för hennes dröm som nu är förverkligad. Samhällets normer och förväntningar som Eva har internaliserat blir ett hinder för sin dröm eftersom hon var starkare i den sociala sidan än den individuella. Det är me-et som bestämde över henne eftersom I-et var inte tillräckligt starkt hos henne och hon uppoffrade helt enkelt sig själv för samhällets värden och vek sig för strukturen och accepterade det erbjudande som arbetsförmedlaren erbjudit henne och läste vårdlinjen och blev mentalsötare (se ovan, Mead 1976).

Så då körde jag buss ett tag och satt och funderade på vad jag ville göra och så kom jag på då att jag ville bli socionom och då gick jag till en arbetsförmedlare och då säger hon, det kommer jag ihåg för det var det här kunskapslyftet då, det var 90.. det var 97, och då säger jag, jag skulle vilja bli socionom. Nej men det är väl onödigt säger hon, gå vårdlinjen istället säger hon det är mycket bättre.

Eva tar upp åldern eller tiden i flera olika sammanhang i intervjun. Det är något viktigt för henne för att orientera sig och prata om vad hon varit med och vad hon kommer att bli. Hon gör en kvantifiering av hennes sitt liv med hjälp av att nämna sin ålder, eller som en referens för att kunna lära av sin erfarenhet, men också som jämförelse. Hennes mamma började arbeta när hon var 15, och Eva själv började arbeta när hon var 16, hon säger att hon kunde ”räkna ut” att hon liksom sin man kommer att vara 51 när de får examen. Men ålder kan ha blivit ett hinder för henne eftersom hon känner sig inte passa in bland unga, som kanske är rädda för henne. Hon hamnar i en ny och annorlunda miljö/grupp som hon ser sig begränsad att kunna hantera.

Ja, den är också lite chockerande, att man inte, men det kanske är att det är så många unga också, jag är äldst så är det ju, det kanske hade varit lättare om några hade varit lite äldre, och sen försvinner alla hem till sitt på eftermiddan, man man de försvinner ju iväg allihop och det blir inget, det är ovant att inte tillhöra, men det tycker jag det blir en konstig miljö på något sätt att det inte det blir inga normala grupperingar på något sätt, upplever inte jag. Det är så flyktigt på något sätt men det är första terminen, det kanske blir skillnad sen. Vi kommer ju ändå att gå i samma klass i tre år. Vi kommer ju att läsa samma.

När Eva jämför sig med yngre studenter hittar hon fördelar med åldern som ligger i att hon har ”all livserfarenhet och stabilitet”, något som ger henne styrka att konkurrera med unga studenter som hon tycker att de är skärpta ”allihopa”, jätte duktiga, med fräscha kunskaper från gymnasium. Det är en reflektion som hon gör, en förhandling mellan I och me. I denna förhandling reflekterar Eva över sin ålder och ser det genom I-et men utifrån me-et. När hon säger att studenter är rädda för henne, reflekterar hon utifrån me-et. När hon säger att de inte förstår henne, blir det I, det kreativa som tänker och som är svårfångat. Så fort hon blir medveten om sig själv blir det utifrån me-et. Hon behövde uppmuntran, stark känsla att tillhöra en grupp som kan hjälpa en. Mead menar att när vi är med andra känner vi oss kontrollerade, och vi anpassar oss till vår grupp eller omgivning och vi påverkas men också påverkar (se Mead 1976:158). Och för att anpassa sig till gruppen tar hon hjälp av sin dotter Kajsa:

… jag haft en överläggning med Kajsa. Min 17 åriga dotter i hur ska jag bete mig för att inte skrämma dem. Så det var då jag kom fram till att jag måste göra något aktivt själv. Och samtidigt är man ju inte lika beroende av kompisar som man var när man var yngre. Men det är kul och man vill ju bli bekräftad av.

Hon jämför sig med andra vilket tyder på ett starkt me som är den sociala delen av henne. Hon menar att mattematik är ett svårt ämne som, som var ett hinder för henne på gymnasiet men hon är duktigt eftersom hon klarade det innan hon sökte till universitet. Trots att mattematik är svårt för ”folk är rädda” så klarade hon sig i det och kom in på universitetet med ”topputbildade” studenter. Och hon säger att ”om man inte klarar matten så klarar man inte någonting” vilket tyder på att hon berömmer sig själv eftersom hon klarade det svåra ämnet matte. Men jämförelsen med andra kan också betyda en utmaning som när hon pratar om sin man Per som är en signifikant person till henne. Hon utmanar honom och menar om han kan studera så kan hon också studera, annars skulle de kanske hamna i olika världar, med olika status.

Han kommer ju också att vara 51 när han är klar och då kunde jag räkna ut att om han går på lärarhögskolan och jag är kvar som mentalskötare så kommer vi att hamna på två helt olika nivåer och i samma veva flyttade ungarna hemifrån, och då tänkte jag, jaha vad ska vi prata om sen. … och kunde han så kunde ju jag.

Eva har en stark känsla att tillhöra studentgruppen men reflekterar över sin ålder. Även om hon kritiserar så ger hon hopp om förändring för ”det kanske blir skillnad” som kommer. Och här har språket betydelse för hon använder kanske, kommer ju etc. Språket är viktigt vår kommunikation enligt Mead (1976) och vi skapar oss själva genom kommunikation, mellan oss själva och mellan oss och andra och på det sättet blir vi medvetna om oss själva (Von Wright 2000). I interaktion med andra får Eva bekräftelse som hon behöver och denna bekräftelse blir inte till utan respons. Genom att kommunicera med andra skapar Eva och upprätthåller sig själv (Mead 1976: Von Wright 2000).

Osäkerhet

Eva känner sig osäker på att klara studierna på universitetet. Det är en tillblivelseprocess men även osäkerhet. Hennes identitet som student är instabil och hon har en osäker känsla. Hon känner sig obekväm med sin vuxenstuderande och känner oro. Det är mycket nytt för henne, bl.a. unga studenter i henne grupp ”var jätteduktiga på att skriva rapporter”, lärare, litteraturen, tentamen. Hon är osäker och börjar befinna sig i floating. Hon känner att hon inte passar in i studentgruppen (Bron 2000; Bron et al. 2010). ”Förhoppningsvis är jag klar” säger Eva, vilket kan vara att hon tvivlar på att bli klar. Men Eva visar även att hon har en multipel identitet trots att hon är äldre och berättar om det så glider hon i olika roller. Hon är duktig och klarar tentan, använder sig av en översättningspenna för att klara engelskan som hon känner sig inte behärska. Men hon är inte en student som bara anammar skolsystemet, dvs. ”Adapted” vilket tyder på floating. Det finns osäkerhet hos Eva då hon lägger skulden på många olika omständigheter. Men hon har samtidigt flera identiteter som hon klarar såsom drivkraftig person som hade klarat många roller i sitt liv, och hon är en student som klarat sin första tenta, kommit in i en ”jättefin och dyr utbildning”, hon är mamma och fru som har lyckats uppfostra två studerande; en son och en dotter, hon är ordförande engagerad politiker, samt att hon är en bland toppstudenter. Det gör att jag kan se henne som en multipel person. (jämför Bron et al. 2010:10). Eva studerar för att få ett yrke till, en kompetens för att hon inte tror att man kan lätt få ett arbete om man inte har flera yrken. Vilket tyder på hennes floating här också, för hon är inte säker på att få jobb med ett enda yrke därför vill hon ha flera. I Evas självbiografier ser jag en tydlig kamp för hennes identitet som är håller på att förändras oavsett vad hon önskar sig eller inte, och hon håller på att acceptera dessa förändringar men ändå är det hon som är en del av denna förändring genom reflektion och anpassning (se ovan Bron & Westin 2000).

Sympati

Eva hade en medfödd hörselskada som har påverkat hennes liv och möjligen bidragit till att hon identifierar sig med svaga grupper och tror att man kan göra mycket för att hjälpa dem. T.ex. tycker hon att man kunde göra mer för ”psykiskt funktionshindrade”. Hon tillhör ett parti som hon ser stödja de svaga, hon rekommenderar gärna människor att utbilda sig och ger råd till människor som hon ser behöva hjälp med eventuellt dolda svårigheter i livet. Hon har en känsla av att människor behöver hennes rekommendationer som hon erfaret som busschaufför.

Man ska inte åka med en busschaufför sent på kvällen man ska åka mitt på dagen och så ska man sitta längst fram i ledvagnen, det är jättefarligt att sitta bak, för den kan släppa och så mörka kvällar så var det ju det dök ju på, det kom ju på fulla människor och det var hot och det var det kom ju på rasister… det leder ingenstans att man hetsar upp sig och blir arg. För det blir bara ännu mer konflikter. Nej, jag råkade aldrig ut för någonting, men det var känslan av när det sitter fullt med vitt ariskt motstånd-människor i bussen och eller fulla ungdomar.

Eva har stark me, något som gör att hon tänker hur ändra skulle reagera på henne. Hon identifierar sig med de svaga och utsatta i samhället, och det kan bero på hörselskadan som hon haft och de svårigheter och lidande till följd av den.

… jag har en liten medfödd hörselskada och ehh när jag fick hörapparat för några år sen, då de här hörapparaterna de gjorde ett ganska nytt liv för mig för då kunde jag, jag kan sitta och höra föreläsningar, jag kan delta i möten, jag hör vad alla säger, förut så hade jag svårt att höra så då fick jag anstränga mig hela tiden och då var jag osäker på om jag verkligen hade hört rätt. Så hörapparaterna har spelat jättestor roll också för min del och jag tror att det är ett stort dolt handikapp för folk fattar inte att de hör så dåligt som de gör.

Eva har en sympatisk attityd som enligt Mead kommer från förmågan att ta andras roller (1976:252) och den sympatiska attityden är en reflektion av det som hon erfarit som en utsatt person som lidit av en dold sjukdom. Hon tolkar alltså de utsatta människorna med ledningen av sin föregående erfarenhet (Ibid:210). ”Sympati innebär alltid att man stimulerar sig till hjälp och medkänsla med andra genom att i viss grad ta dens attityd som man hjälper.” (Ibid:252). Och det gör man genom att sätta sig i andras situationer eller se hur andra skulle uppleva det som om man själv varit.

Slutsatser

Utifrån hennes biografi uppfattar jag henne som en människa i behov av bekräftelse, av tillhörighet till samhället som gärna kritiserar och vill ändra på eftersom det bär skulden till allt som känner sig lidit av. Den saknaden som hon upplever sedan sin barndom som hon haft både hemma och i skolan, samt hörselskadan har präglats i hela sin biografi. Hon är därför i ständigt behov av bekräftelse, därför utmanar hon sin individuella och sociala del, och söker vidare efter tillfredsställelse.

Generaliserande andra kommer i henne när hon reflekterar över sig själv och tänker på alla andra och hur de skulle reagera på henne (Mead 1976). Hon har generaliserat internaliserat inte generaliserat! samhällets normer och attityder och ser sig utifrån dem. Det är I-et som tycker och reflekterar, men det gör det utifrån me-et, det vill säga utifrån generaliserade andra. Me vill ha uppmärksamhet och uppmuntran, me som önskar. Hon har stark känsla att till höra människor eller en grupp av människor som hjälper henne att fylla denna önskan. Mead menar att när vi är med andra känner vi oss kontrollerade, och vi anpassar oss till vår grupp eller omgivning och vi påverkas men också påverkar (Mead 1976). Vi skapar mening i samspel med andra och vi lär oss något nytt, i olika sammanhang och konstruerar mening, vilket gör att självet skapas och omskapas därför kan vi ständigt få nya identiteter. Men de identiteter vi får konstrueras utifrån vårt förflutna som enlig Von Wright kan endast förstå utifrån nuet som i sig förutsätter både ett förflutet och en framtid (2000). Brättande har varit ett sätt för människan Eva att uppleva sitt förflutna på nytt (utifrån Alheit 2006). Eva har på så sätt berättat om sitt förflutna genom att objektivera sitt förflutna och reflekterat över det under intervjutiden då hon var en ny student, därför blir det intressant hur hennes nya reflektioner om sig själv kommer att bli senare på universitetet, och vad hon kommer att lära av berättelser om sig själv då de utgör basen till biografiskt lärande (Bron & Lönnheden 2005b). Eftersom I-et är överraskande enligt Mead (1976) blir det omöjligt att veta vilka identiteter hon kommer att utveckla framöver. En annan intressant fråga skulle vara hur hon kommer att påverkas av det akademiska språket, eftersom språket i symbolisk interaktionism betraktas som viktigast gesten i den mänskliga kommunikationen. Språket är som bärare för de sociala interaktioner som är grunden för utvecklingen av självets tänkande (Dodds et al. 2004:409).

Referenser

Alheit, P. (2006). The Narrative Interview. An Introduction. Bremen, University of Bremen.

Azarian, R. (2007). Kapitalformer och fält. I: Edling, C. & Rydgren, J. (red.) (2007).
Social handling och sociala relationer. Stockholm: Natur & kultur

Bourdieu, P. (1993) Kultursociologiska texter. I urval av Donald Broady och Mikael Palme. (4:a uppl.) Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB.

Broady, D. (1991/2005). Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. [Elektronisk källa] Stockholm: Högsk. för lärarutbildning. Från: http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-broady-91.htm

Bron, A (2000). Floating as an analytical category in the narratives of Polish immigrants to Sweden. I Allvarlig debatt och rolig lek. En festskrift tillägnad Andrzej Nils Uggla, (s. 119–132). Uppsala: Uppsala Universitet.

Bron, A. & Lönnheden, C. (2005a). Lärande utifrån symbolisk interaktion. I: Bron, A. & Wilhelmson, L. (red.), (2005). Lärprocesser i högre utbildning. (1. uppl.) (s. 36–50). Stockholm: Liber.

Bron, A. & Lönnheden, C. (2005b). Identitetsförändring och biografiskt lärande. I: Bron, A. & Wilhelmson, L. (red.), (2005). Lärprocesser i högre utbildning. (1. uppl.) (s. 51–58). Stockholm: Liber.

Bron, A. Edström, E. & Thunborg, C. (2010) Struggles in students’ identity – the poetics of life. Paper to be presented at the ESREA Life History and Biography Network conference – Life History and Biography Network, Växjö 4-7 March 2010.

Bron, A. (2002). Symbolic Interactionism as a Theoretical Position in Adult Education Research. IN: Social Science Theories and Adult Education Research Ed. by Bron, A. & Schemmann, M. BSIEA Vol. 3, Münster: Lit Verlag.

Bron, A & West, L. (2000) Time for stories: The emergence of life history methods in the social sciences. In: International Journey of Contemporary Sociology nr 2 2000, s 158-175.

Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. (1. uppl.) Malmö: Liber ekonomi.

Dodds, A. E. Lawrence, J. A. and Valsiner, J. The Personal and the Social: Mead’s Theory of the `Generalized Other’.  I Theory & Psychology, August 1997; vol. 7, 4: pp. 483-503.

Hammersley, M (1989). The Dilemma of Qualitative Method. Herbert Blumer and the Chicago Tradition. London: Routledge. (två första kapitel).

Lönnheden, C. & Olstedt, E. (2005). Med erfarenhet som utgångspunkt. I: Bron, A. & Wilhelmson, L. (red.), (2005). Lärprocesser i högre utbildning. (1. uppl.) (s. 104–118). Stockholm: Liber.

Merrill, B. & West, L. (2009). Using biographical methods in social research. Los Angeles, [Calif.]: SAGE.

Mead, G.H. (2001). Essays in social psychology. New Brunswick: Transaction.

Mead, G.H. (1976). Medvetandet, jaget och samhället: från socialbehavioristisk ståndpunkt. Lund: Argos.

Starrin, B. Larsson, G. Dahlgren, L. Styrborn, S. (red.) (1991). Från upptäckt till presentation: om kvalitativ metod och teorigenerering på empirisk grund. Lund: Studentlitteratur.

Wright, M.V. (2000). Vad eller vem?: en pedagogisk rekonstruktion av G. H. Meads teori om människors intersubjektivitet. Diss. Stockholm : Univ.. Göteborg.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s