Diskurs (discourse), språkbruk

Våra handlingsmönster och normer styrs mer eller mindre av de sociala praktiker som vi ingår i, och språket är bestämmande (Bergström & Boréus 2005:17). De ser att ”diskursbegreppet väsentligt för samhällsvetare just därför att det har att göra med social praktik” (2005:18). Författarna förhåller sig till den konstruktivistiska synen på språk och verklighet. Språket är det som konstruerar verkligheten menar de (2005:22). Termen diskurs har olika innebörder menar Bergström & Boréus (2005:308). Boel Englund säger att diskurs på franska (discours) betyder språk, samtal, talande, språkbruk (2010b). Winther Jørgensen & Phillips (2000:7) skriver att ”Diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”.

Den strukturalistisk och poststrukturalistisk synen på språket som enda väg till verkligheten, utgör utgångspunkten för de diskursanalytiska angreppssätten menar Winther Jørgensen & Phillips (2000:15). Diskursanalysen har ”ett bestämt sätt att se på språk och språkanvändning skriver författarna.” (2005:305) Diskursanalysens klarhet verkar beroende av dem olika definitionen av eller synsätt på diskurs. En bra textanalys enligt är en väl genomförd analys och hjälper att belysa ett bestämt samhällsvetenskapligt problem skriver Bergström & Boréus (2005:33).

Det finns olika metoder att analysera text (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7, Peräkylä 2008:353). Tre av dem presenteras av (Winther Jørgensen & Phillips 2000): Laclau och Mouffes diskursteori (DT), kritisk diskursanalys (Critical Discourse Analys/CDA) och diskurspsykologi (DP). Det finns flera olika inriktningar för diskursanalys men gemensamt för dem är sytematiska studier av diskurser hävdar Bergström & Boréus (2005:307). Bergström & Boréus 2005 presenterar tre huvudinriktningar för diskursanalys: en kontinental där Foucault står för, en anglosaxisk som mest representerad av Laclau och Mouffe och en kritisk diskursanalys (CDA) som är utvecklad av Fairclough.

Enligt Winther Jørgensen & Phillips delar de olika diskursanalyserna olika några nyckelpremisser såsom språk och subjekt samt kritisk forskning genom att kartlägga maktrelationer i samhället. De utgår från en socialkonstruktionistisk syn på språket som kommer från strukturalistisk och poststrukturalistisk språkteori. Viktiga skillnader mellan angreppssätten börjar med oenigheten om räckvidden för diskurserna (2000:8–9). För Foucault är diskurs hela den praktiken som frambringar en viss typ av yttranden och den stora vikten läggs vid makt. ”En diskurs kan beskrivas som ett regelsystem som legitimerar vissa kunskaper men inte andra och som pekar ut vilka som har rätt att uttala sig med auktoritet” (2005:309). Skapandet av diskurser ledar till kontroll av människor enligt foucaulianskt perspektiv, och kunskap är drivmedel i utestängningsmekanismer. För Foucault inkluderar diskurs hela den sociala praktiken (2005:311–314). Peräkylä menar att Foucault och de som följer hans sätt skiljer inte mellan text och praktik (2008:355) som gör att diskursomfång blir bredare. vilket gör en tydlig skillnad till CDA som ser på diskurs, språkbruk i tal och skrift som en form av social praktik (2005:307). Fairclough skiljer mellan diskurs som text, diskursiv praktik och social praktik. Text är en del av sociala praktiker men inte allt hävdar Fairclough (2003:21). När människor interagerar med varandra använder de sig av text, tal och kroppsspråk på olika varierande sätt beroende på den sociala praktiken. Förutom talspråk och skriftspråk omfattar diskurs även bilder; som skriftspråk menar Jørgensen & Phillips. Diskurs för CDA konstituerar och konstitueras och det påverkar i för sig maktförhållanden som blir ojämlika enligt CDA (2000:67,69,71). Text är en del en diskursiv praktik som ingår i en social praktik, illustreras i Faircloughs 3d-modell Jørgensen & Phillips (2000:74). Diskurser enligt Fairclough är sätt att återge aspekter av världen på skilda sätt. Diskurs blir ett sätt att perspektivera aspekt av världen. ”Olika diskurser är olika perspektiv på världen”. Diskurser konstruerar och konstrueras och förändrar. De kompletterar och konkurrerar med varandra och kan dominera andra (2003:124). Laclau & Mouffes inriktning skiljer sig då de är mer lingvistiska, alla sociala fenomen behandlas diskursivt och diskurser omfattar alla sociala fenomen (2005:314–315). Diskurser inkluderar antagonism och den sociala tillvaron ses i termer av konflikter, och till skillnad från Foucault inriktar sig denna riktning på politiska processer (2005:319). Bergström & Boréus (2005:321) nämner två likheter mellan CDA och diskursanalys:

”dels ideologikritiken, dels att kulturfenomen betraktas som förhållandevis autonoma företeelse som inte enbart kan förstås med hjälp av studier av det ekonomiska systemet.”

För Laclau & Mouffe är diskurs konstituerande (2005:322) medan CDA diskurs konstituerar och konstitueras, CDA är analys av det dialektiska förhållandet mellan diskurs och andra delar av sociala praktiker menar Fairclough (2003:206). Att olika identiteter konstrueras i CDA närmar sig denna riktning till det konstuktivistiska synsättet (2005:322). Laclau & Mouffe är mest rena poststrukturalister som ser diskursen som konstruerande för sociala världen, och där språket är instabilt menar Winther Jørgensen & Phillips (2000:13).

Dialektiken och de fylliga redskap och begrepp som Fairclough presenterar gör att jag naturligtvis faller för denna riktning, alltså CDA. Den konstruktiviska synen på språket som kombineras med andra sociala teorier gör CDA intressant. Ett en text kan aldrig vara färdiganalyserad enligt Fairclough (2003) se som både för- och nackdel. Man vet inte när man kan säga stopp för analysen då man kan hämna vilse, men kan vara bra eftersom man kan välja vissa intressanta delar av text och intressanta begrepp för att analysera texten.

 

”Diskursanalys kan fortfarande kontroversiell vara kontroversiell inom samhällsvetenskapen” skriver Bergström & Boréus (2005:305).

Peräkylä menar att det finns många metoder för textanalys som varierar på olika sätt; vissa används för att analysera tal och skrift medan andra lämpar sig bara för skriven text (2008:353). I t.ex. historisk diskursanalys där man utgår från historiska texter har orden andra betydelse än idag och tydlig exempel på det när man undersöker en medicinisk text och ser hur hälsoreglar och hur man ser på vad som är rent och smutsig etc. (2008). Peräkylä 2008 tar upp samtalsanalys (Conversation Analys)där man transkriberar inspelade intervjuar och sedan analyseras texten och frågan här blir om att analysen av transkriberingen blir en andra stegs tolkning.

 

Analys av bara text i sig är en begränsad analys. Man kan inte nå en full analys med att bara analysera text menar Fairclough. Det kan behövas göras omfattande etnografiska studier och analyser på mikro- och makronivå för att kunna bedöma orsaker och ideologiska effekter av en text. Textanalys är ett viktigt komplement till social forskning, inte en ersättning för andra former av social forskning och analys. Att titta på hur texten återges kan det vara viktigt att se på skillnaden på t.ex. grammatiken för olika språk och hur språket används i olika tid och rum. Vad man kan se i verkligheten av en text beror på vilket perspektiv man tar, vilken fokus på sociala frågor, sociala teorier och olika diskursteorier (Fairclough 2003:15–16).

 

Textual description and analysis should not be seen as prior to and independent of social analysis and critique – it should be seen as an open process which can be enhanced through dialogue across disciplines and theories, rather than a coding in the terms of an autonomous analytical framework or grammar. (Fairclough 2003:16)

 

Fairclough menar att inte alla händelser är av textuella karaktär och jämför en fotbollmatch med en föreläsning där man kan se de tydliga skillnaderna i användandet av språket. I den första kräver spelaren bollen eller hojtar till etc. och i föreläsningen delar man texter, föreläsaren talar, skriver, åhörarna antecknar etc. Skillnaderna ser även om i föreläsningen används kroppsråk (2003:21–22). Och tydligare kan man jämföra en fotbollsmatch med en artikel som kanske skrivs om matchen på en tidning där forskaren kan analysera den skrivna texten. Bergström & Boréus (2005:309) hävdar att i fotbolldiskurs räcker inte med textanalys utan man behöver studera en social praktik som förutom utövandet av fotboll inkluderar andra sociala praktiker såsom fotbollsarenornas utformningssätt. Och en sådan diskursanalys ligger i linje med Foucault.

 

Boel Englund menar att diskurs är sätt att se, tolka och tala som ger sociala effekter. Det handlar om en syn där språket inte direkt avspeglar verkligheten utan den är med och skapar en verklighet. Därför att genom språket, våra begrepp och hur vi utrycker oss så förstår vi oss och världen och därmed har vi sociala effekter mellan det som är diskursiv och inte är det. För Foucault i princip allting är diskurs en diskurs till skillnad från CDA där man skiljer mellan vad som är diskursivt och inte är det. Text ingår i den diskursiva praktiken i Faircloughs menig/den meningskapande processen. Sociala praktiken ligger utanför diskurs enligt Fairclough uppfattning menar Englund. Enligt Boel Englund är det lämpligt att använda sig av textanalys för forskningsfråga som använder sig av texter (Kursseminarium 2010a, 2010b). Språk och diskurs enligt Fairclough utgör inte allting, det är därför klokt att använda diskursanalys i kombination med andra former av analys som t.ex. etnografiska studier. För att få en bättre förståelse för sociala effekter av diskurs, behöver man förutom analys av texter och titta närmare på vad som händer när människor talar och skriver. CDA handlar om kontinuitet och förändring på abstrakt, strukturell nivå, samt med vad som händer i texter (Fairclough 2003:2–3). För Fairclough kan sociala praktiker studeras t.ex. genom observation eller etnografiska metoder etc. För Foucault och Laclau & Mouffe ingår görandet i diskurs menar Englund (2010b). Diskursens räckvidd blir en viktig faktur för vad man anser lämpligt att välja för sin analys och hur man ser på maktrelationer.

 

Källförteckning

Bergström, G. & Boréus, K. (red.) (2005). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. (2., [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Englund, B. (2010a). Kursseminarium, (presentation), 2010-11-15, Metod och design.

Englund, B. (2010b). Kursseminarium, 2010-11-22, Metod och design.

Englund, B. (2010c). Kursseminarium, 2010-11-29, Metod och design.

Englund, B. (2010d). Kursseminarium, 2010-12-13, Metod och design.

Fairclough, N. (2003). Analysing discourse: textual analysis for social research. New York: Routledge.

Peräkylä, A.: Analyzing Talk and Text. I: Denzin, N.K. & Lincoln, Y.S. (red.) (2008). Collecting and interpreting qualitative materials, s 351-373. (3. ed.) Thousand Oaks, Calif.: Sage Publications.

Winther Jørgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s