Pedagogik, vad är det?

Ali Mohamed, Den moderna pedagogikens idéhistoria I, 7,5 hp, Master i pedagogik

Backgrund och syfte

I början av kursen ”Den moderna pedagogikens idéhistoria I” fick jag svara på frågan om vad pedagogiken var för mig. Jag skrev då att pedagogiken är den vetenskapliga disciplinen som hjälper oss att förstå lärande som alltid sker. Jag trodde då att filosofin var större än pedagogik. Eller att pedagogik är mer konkret än filosofi.

En annan undran hade jag när jag läste Aristoteles var ”Vad har han med den moderna pedagogiken att göra?”

”Historia är berättelse” skriver Ödman (2004) och menar att berättelsen sammanvävs av tolkade kontrollpunkter som baseras på olika spår och källmaterial (s. 50). Historien baseras på tolkningar och när vi läser eller hör den gör vi även våra tolkningar, vilket visar på att det krävs ansträngning och specialitet för att komma närmare sanningen om t.ex. ett samhälle.

Mitt syfte i denna korta uppsats är att försöka förstå ur ett historiskt perspektiv hur pedagogik har vuxit fram och blivit en viktig vetenskaplig[1] disciplin. Jag kommer att skriva om Aristoteles, Durkheim och deras syn på lärandet. Jag kommer dessutom att skriva kortfattat hur pedagogiken modifieras eller tolkas av olika pedagoger med hjälp av Granberg som skriver om pedagogiken i Sverige under 1800- och 1900-talet.

Teoretisk bakgrund

Historiska aspekter att ta hänsyn till

Tosh (2000:17) hävdar att ”Historiskt medvetande i historisternas mening bygger på tre principer.” Den första är skillnad mellan då- och nutiden såsom levnadsstandar, mentalitet, teknik, värderingar etc. Och den andra är sammanhang, att det man som forskar om i historien måste ses efter den kontext, av både tid och rum som det skedde i. Det gäller alltså att respektera varje punkt i ett sammanhang hävdar Tosh. Det tredje är att få insikt om processen för historian, alltså att förstå tidsrelationen mellan historiska händelser och inte se dem som isolerade händelser(2000:17–20). Tosh menar att historiskt medvetande innebär respekt för det förflutna, för traditionen och för att förstå att vi kan påverkas negativt av nostalgi och då ska vi tänka på framstegstron för att kunna bygga vår framtid (2000:21–25).

Tosh (2000:21) säger att ”Traditionens auktoritet är så stor att härskande grupper vid olika tidpunkter försökt att uppfinna traditioner för att stärka sin prestige.” Det kan förklara hur nationalismen kan utnyttja traditionen trots att alla nationer är en produkt av historia och det bekräftar Tosh (2000:21). Han betonar också vikten av olika källor; om de är primära eller sekundära och att forskaren skall ha ett kritiskt sinne vid utvärdering av material och att även ha berättarskickligheter (2000:136–137).

Aristoteles

Aristoteles filosofi är grunden till mycket av vårt västerländiska tänkande menar Gougoulakis i sin föreläsning om Aristoteles (2010-09-10). Aristoteles var välstrukturerad och metodisk i sina vetenskapliga studier. Enligt Aristoteles är det som skiljer människor från djur är förnuftet, d.v.s. förmågan som gör det möjligt för oss att tänka, hävdar översättaren Ringbom i sin inledning av ”Den Nikomachiska Etiken”. Och han menar att Aristoteles utgångspunkt är att allt är ändamålsbestämt (Aristoteles 1993:12–14). Det goda för en kniv är vassheten, alltså dess funktion. Aristoteles (1993:20) säger att ”det goda är det som allt och alla eftersträvar”. Om både individ och samhälle har ett mål, och om de målen sammanträffas så är det samhällets mål som prioriteras menar Aristoteles (1993:20). Det som människan gör för samhället är hennes uppgift menar han, eftersom hon till sin natur är en social varelse (1993:30). Friheten är alltså relativ eller begränsad och den betyder ansvar. Dygden är alltså är det goda, och det goda får vi genom att praktisera. ”De saker som vi skall lära oss att utföra, lär vi oss nämligen genom att göra dem” (Aristoteles 1993:49). Men det är inte allt som vi gör är god. ”Dygden är också en medelväg mellan två laster beroende på överskott och brist.” (1993:59)

Durkheim

Émil Durkheim (1956) citerar Kant som menar att utbildnings[2] mål är att utveckla människors fullkomlighet som de är dugliga i, dvs. att utveckla människors kompetens. Durkheim hävdar att utbildnings syfte har varierat i olika tider och olika rum. I antiken och latin tider utbildades individer i syfte att tjäna eller blir underordnade det kollektiva, i medeltiden satte kristendomen sin prägel. Durkheim skriver att vetenskap har tagit mer utrymme i utbildning som ”idag[3]” individen mer självständighet än förut. Han menar att människan är i ständig utveckling och han var därför kritisk till utbildningssystemet i då tiden men han menar även att vi bör lära oss av historien om utbildning och att vi inte ska upprepa de fel som begåtts då (1956:62–66). Durkheim menar att utbildning inte ska vara en klassfråga och det ska inte leda till att yrkesspecialiseringen blir ärftlig på ett förutbestämt sätt (1956:68). Han ville alltså att alla barn ska ha samma rättighet till utbildning som bygger på vetenskap, och samhället blir naturligtvis det som bär ansvaret för att genomföra det. Lärande förutsätter, enligt Durkheim två generationer; vuxen och barn, att barnet socialiseras till samhället med hjälp av vuxna. Och han vill att barn ska utbildas oavsett samhällsklasser och bort med den blinda tanken om förutbestämdhet. Utbildning är vuxnas målinriktade inflytande på barn (1956:67–68, 71). Enligt Durkheim, vidmakthåller utbildningen en betydande grad av homogenitet som gör det möjligt för ett samhälle att överleva. Barnen lärs från början de väsentliga likheter som samhället kräver (1956:70).

Dukheim menar att i sin dåtid uppskattades vetenskapen och det kritiska tänkandet högt jämfört med tiden långt innan (1956:127). Dukheim talar om det kritiska och reflekterande tänkandet som har fått mer utrymme och frihet idag än för i tiden. Han skriver att vi blir människor bara inom ett samhälle och att kunskap är ett kollektivt arbete. Religion är en slags social konstruktion. Och han menar att till skillnad från djur har vi en historisk utveckling, vi för kunskap och utveckling från generationer till kommande generationer. Språk utgör en viktig del för människors utveckling eftersom man lär sig ett helt system av idéer, erfarenheter som språket hyser (1956:74–77).

Durkheim menar att lärare ska ha auktoritet och ansvar. De vinner respekt och förtroende från elever genom att vara föredöme. Och han var emot fysisk straff eftersom det kan påverka barn negativt. Durkheim hävdar att ”Liberty is the daughter of authority properly understood.” Och menar att friheten inte betyder vad man önskar sig utan den är att kunna vara ”master of oneself” och den är också att ta ansvar (1956:83–89).

”Pedagogy is something other than the science of education” säger Durkheim (1956:100). Pedagogik är reflexion över utbildning. Den är till skillnad från utbildning är periodisk och hade uppstått under vissa utvecklade perioder i historien såsom i Aristoteles tiden och knappt i Rom och under medeltiden men den fick ett kraftigt genomslag i 1800-talet menar (1956:90). Den bygger på teorier som ger oss insyn om utbildning – hur vi kan uppfatta den (Durkheim 1956:91). Durkheim hävdar att pedagogik inte är utbildning, inte kan ta dess plats eller ersätta dess praktiska roll, utan den ska styra utbildningen, upplysa, hjälpa den att åtgärda dess brister. Pedagogen skall tillämpa sig framför allt till att veta och förstå systemet med tiden och kunna använda förstå utbildningen och bedöma vad som är defekt i den (1956:107). Durkheim (1956:102–131) menar att pedagogiken bör baseras på vetenskaper som sociologin och psykologin.

Pedagogikens utveckling enligt Granberg

Granberg (2003) skriver om olika delar av pedagogiken och hur de utvecklades i Sverige under 1800- och 1900-talet. Han skriver om att de utomvetenskapliga intressena har spelat en stor roll i pedagogikämnets utveckling. De drev olika kunskapsobjekt som togs omhand av inomvetenskapliga interessen och drevs inte enligt de utomvetenskapliga ursprungliga interessen representerade av lärarkåren. Han skriver om samhällets ideologiska intressen, lärarkåren; speciellt för de lägre årskurserna i skolan och de vetenskapliga intressen och vetenskapliga synen på lärarutbildning. Skolans roll var central i hela denna utveckling.

Granberg menar att professionell autonomi är viktigt för läraryrke och att den ska bygga på vetenskaplig grund (2003:2). Profession i läraryrket kan ses med olika vinklar; om det är frågan om ämneskunniga lärare eller lärare med vetenskaplig pedagogisk kunskap.

Skolan spelar en viktig roll i uppfostran av samhällets genom en vetenskaplig pedagogik. Den vetenskapliga pedagogiken förbättrar skolans förmåga att bygga samhället menar Granberg (2003:1). Den framväxten av den vetenskapliga pedagogiken i Sverige har drivits av tre huvudsakliga intressenter: ”det politiska samhället (huvudsakligen staten), lärarkåren och dess utbildare, och vetenskapssamhället.” Granberg (2003:1) Staten har varit intresserad av en målinriktad och funktionell skola som med hjälp av medlen såsom ideologier, lärare och läroplan når de mål som baseras på de styrande politikernas ideologier (2003:3). Medan lärarkårens och lärarutbildningarnas mål var elevernas kunnande och undervisningen vilket de trodde skulle få genom forskningen. Alltså pedagogiken för utomvetenskapliga blir ett ”verktyg” för att nå dess ”samhällsideologiska och praktisk-tekniska mål” (2003:4). Vetenskapsmäns intresse var av ”vetenskapsteoretisk och filosofisk” (2003:4).

Granberg menar att pedagogikens mål var och är att skapa en skola för att nå samhälleliga mål och hjälpa lärarna och ge de professionell grund. Men det är staten som tilldelar resurser och som har beslutet över alla andra discipliner i varierande grad (2003:4–5).

Den första allmänna skolan i Sverige infördes 1842 skriver Granberg. Folkskolan skulle ge möjlighet till jämlikhetsaspekter som betonades av borgerlig liberalism och även socialism (2003:8). När liberalerna kom i statsposition tillsammans med konservativa1905 drev de ett förslag om professur i pedagogik, accepterades det i Uppsala universitet men inte i Lunds universitet som däremot senare begärde en professurplats i psykologi och pedagogik (Granberg 2003:9, Lindberg & Berge 1988:17–20). Bertil Hammer blev den första professorn i Sverige 1910. Professuren som skapades av folkskollärarförening ändrades efter Hammers död till ”psykologi och pedagogik”. Pedagogiken började stå i av ”empiriskt inriktade psykologer (2003:12). Granberg (2003) menar att pedagogik under 30-40 talet blev övertagen av psykologiämne. ”De konservativa strömningarna hade också ett gemensamt intresse med liberalerna i synen på samhället som en helhetlig organism” Granberg (2003:10).

Bertil Hammer sa i sin installationsföreläsning att pedagogikens studieobjekt helt enkelt är uppfostran. Han menade att uppfostran inte skulle ses som ”ett slags teknologi”, som hos en hantverkare, utan som en livsprocess (1910:32–33). Uppfostran är människans svåraste och största problem menar Hammer (1910:39).

Pedagogik idag

Agnieszka Bron menar att pedagogik är en tvärvetenskap som sträcker sig till avgränsade område (Bron 2010-10-14). Pedagoger behöver se från olika perspektiv, låna och ge från och till andra discipliner.

Bron (2004:14) menar att en orsak till pedagogikens identitetsförändring eller kris är att pedagogik är både teori och praktik. Annan intressant orsak kan vara demokratiseringsprocessen i olika delar av Europa. En tredje orsak är de nya ämnen som avgränsar pedagogiken. Pedagogiken har påverkats av anda discipliner såsom psykologi och filosofi – historiskt, nationellt och internationellt, vilket är intressant att tänka på för att försöka förstå dess identitet. Pedagogiken är inte lätt att definiera eftersom den är i ständigt förändring (2004:33).

Lennart Svensson (2004) hävdar att pedagogiken eller det pedagogiska innehållet har sin grund i filosofin. Och han skriver att man har ”återvänt till den pedagogiska helhet av uppfostran i individ- och samhällsperspektiv som fanns i den tidiga filosofiska pedagogiska disciplinen” (s. 130).

Slutsatser

Med hjälp av lite text av Aristoteles, Durkheim, olika historiska och nya tolkningar och sist Granbergs PM (2003) ser jag att syfte att försöka förstå pedagogiken framväxt under vissa historiska perioder speciellt i Sverige efter mitten av 1800-talet och början på 1900-talet har nåtts till en del.

Granberg (2003) menar att pedagogiken har sina rötter i filosofi – pedagogikens utveckling som vetenskaplig disciplin har påverkats av ideologier, naturvetenskap, psykologi etc. Aristoteles (1993) filosofi talar om att forma en dygdig människa som formas för att tjäna samhället. Dygden får man genom att praktisera den enligt Aristoteles. Durkheim (1956) talar om att utbildning eller bildning och uppfostran som utövas genom skolan skapar en funktionell medborgare, medborgare med olika specialiteter för att tjäna samhället, men till skillnad från Aristoteles ville han ge alla barn en jämlik och rättvis utbildning. Genom pedagogik kunde man förstå lärprocessen, de förändringar som sker genom utbildning.

I Granberg (2003) läser man om de olika varierande intressena om utbildning och pedagogik. Vetenskapsmännen som ville få fram en vetenskaplig pedagogik som bygger på humanism, staten som ville få en produktiv människa och lärarkåren som ville få nytta av pedagogiken i sina praktiska mål i undervisningen alltså den didaktiska delen. Men det fanns inte bara de problemen utan andra discipliner och naturvetenskapen har påverkat. Psykologin hade fått mer utrymme vilket man kan se då Lunds universitet vill ha mer psykologi i pedagogiken.

Pedagogik är enligt Durkheim (1956) inte utbildning utan en vetenskap som hjälper till att styra, upplysa och åtgärda brister i utbildningen. Den behöver kopplas till sociologi och psykologi vilket betyder att pedagogik är tvärvetenskap vilket påminner om vad som Bron (2010) menade med tvärvetenskap som behöver låna metod och teorier från andra vetenskapliga discipliner.

Den viktigaste slutsatsen i denna uppsats att pedagogik som en vetenskaplig disciplin, tog lång tid att etablera på universiteten i Sverige på grund av flera skäl. Bland annat att den påverkades av andra discipliner, ideologier, filosofi, att det begränsades uppfostran men också att den uppfattades på olika sätt av olika delar av samhället beroende på t.ex. tid och rum. Industrialiseringen av samhället har dock påverkat utvecklingen av skolan och pedagogiken betydligt men även strävan av att få ett fungerande samhälle där klassar var ett tydligt problem, men också det hade påverkats av industrialism.

Jag har i alla fall lärt mig en del av pedagogikens utveckling. För att jag skulle kunna utveckla mina kunskaper om pedagogiken i modern tid i Sverige – behöver jag mer titta på primära källor såsom Magnus Granberg tittat på för att få mer uppfattning och möjligen någorlunda anan uppfattning. Men det kan man göra i en större uppsats med mer tid.


Källförteckning

Aristoteles, (1993[1967]). Den nikomachiska etiken. (2. uppl.) Göteborg: Daidalos.

Bron, A. (2010) Kursseminarium 2010-10-14, Den moderna pedagogikens idéhistoria del I.

Bron, A. (2004) Pedagogikens identitet. I: Bron, A. & Gustavsson, A. (red.) (2004). Pedagogik som vetenskap: en vänbok till Birgitta Qvarsell. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

Durkheim, É. (1956). Education and sociology. New York: Free Press.

Granberg, M. (2003). Den vetenskapliga pedagogiken som lärarnas professionsgrund.

Gougoulakis, P. (2010) Föreläsning om Aristoteles 2010-09-10, Den moderna pedagogikens idéhistoria del I.

Hammer, B. (1910) Installationsföreläsning I: Lindberg, L. & Berge, B. (red.) (1988). Pedagogik som vetenskap – vetenskap som pedagogik: [installationsföreläsningar i pedagogik 1910-1982]. Lund: Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin (2010). [Elektronisk källa: http://www.ne.se/%5D Hämtad 2010-11-30

Svensson, L. (2004) Pedagogik – en fråga om metod!? I: Bron, A. & Gustavsson, A. (red.) (2004). Pedagogik som vetenskap: en vänbok till Birgitta Qvarsell. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

Tosh, J. (2000) Historisk teori och metod. Lund: Studentlitteratur.


[1] Vetenskap är ”systematiskt samlad och organiserad kunskap. Vetenskap är resultatet av den verksamhet som enligt vissa regler försöker konstruera redskap för att förstå, förklara, beskriva och ibland förutsäga olika företeelser i världen” (Nationalencyklopedin 2010, http://www.ne.se).

[2] Jag har översatt ”education” med utbildning men det kan vara att man menar med det ordet bildning och uppfostran eller pedagogik.

[3] Det är alltså i början på 1900-talet, alltså i Durkheims tid.