Livslångt lärande

Individer måste fortsätta att lära sig för att känna sig hemma i den globala världen menar Jarvis (2007:140). Vi är inte helt fria att inte lära oss. Rubenson (2002) skriver att livslångt lärande är livslångt och handlar om allt från vaggan till graven, livsvitt och sker i många olika miljöer och att det är lärandet i sig som är viktigt. Det betyder att lärandet är allt och att begreppet blir omfattandet vilket gör det svårare att verkställa på ett rättvist sätt. Rubensen säger att det är viktigt att ”det är viktigt att titta närmare på den förändrade förståelsen för principen om livslångt lärande och kritiskt fråga vilka politiska roll allmänheten kan och bör spela” (2002). Jarvis 2007 menar att globaliseringen ställer till att det behövs mer utbildad arbetskraft för att hinna med den snabba ekonomiska utvecklingen, vilket betyder att livslångt lärande blivit viktigt på grund av det ekonomiska systemets behov (s. 211).

”I slutet på 60-talet införde UNESCO livslångt lärande som en övergripande begrepp och vägledande princip för omstrukturering av utbildningen” (Rubenson 2002). Att livslångt lärande blev en rättighet av ett demokratiskt perspektiv. Utan djup kritik blev livslångt lärande mer grundat på de ekonomiska fördelarna och fokuset blev mer på att öka humankapitalets kraft för en internationell konkurrens. Men många forskare började kritisera det hårt och år 2000 fattades vid Europeiska rådets möte i Lissabon att livslångt lärande måste bli den vägledande principen för tillhandahållande av och deltagande i hela spektrumet av lärandemiljöer. Uppgiften för medlemsstaterna att fastställa enhetliga strategier och praktiska åtgärder för att främja livslångt lärande för alla. Och år 2000 betonades två lika viktiga mål inom livslångt lärande: att främja ett aktivt medborgarskap och att främja anställbarhet och det blev en dominant strategi för EU (Rubenson 2002).

Den existentiella definitionen av livslångt lärande enligt Jarvis är den processen att omvandla erfarenheter till kunskap och kompetens (2007:123). Lärande finns i tre olika former; det formella i form av t.ex. utbildningar i skolan och universitet, det icke formella i form av t.ex. företagsutbildningar, folkbildningar och det informella lärande där vi lär i det vardagliga livet. Rubenson (2002) menar att informellt lärande är en av huvudfaktorer för livslångt lärande.

Jarvis menar att livslångt lärande är en kombination av processer i människan där hon i kropp och själ upplever sociala situationer. Och det som Människan uppfattar och tolkar med de olika sinnen, integreras i hela människans liv och resulterar i dennes ständiga förändringar eller utvecklingar i livet (2007:1). Han menar att den snabbt förändrade världen vi lever i kräver att vi ständigt lär för att hitta vår plats i samhället (2007:5). Vi lär av våra signifikanta som kan vara våra närmaste som föräldrar och sedan lär vi oss av våra lärare och samhället, vi praktiserar vad vi lärt oss och ifrågasätta det vi hade lärt oss i barndomen som vi trodde var den enda sanna världen, vi förändras ständigt och lärandet fortsätter. Jarvis menar att kultur inte är någon homogen företeelse och att det finns olika tolkningar av verkligheten men att det även kan finnas en enda accepterad tolkning i vissa samhällen. Han menar att lärandet är den hela omvandlingsprocessen av vår erfarenhet genom tanke, handling och känslor och på det sättet förvandlas den externa verkligheten enligt våra tolkningar (2007:5). Genom att vi lever i en värld och samspelar med människor i samhället utvecklas vi genom våra sinnen, genom erfarenheter som konstrueras socialt genom att tänka och reflektera över våra upplevelser. Jarvis säger det är svårt att definiera kultur i och med att den har många erkända betydelser. Han definierar ändå det som en helhet av ”kunskap, tros, värderingar, attityder och normer” och menar vidare att lärande är bundet till kultur och att lärandet är både socialt och kulturellt fenomen (2007:8).

Vi identifierar oss olika beroende på hur vi blir tillfrågade eller hur många gångar vi svarar på det. Vi identifierar oss med en roll i en organisation där vi arbetar i eller med själva organisationen. Vi går ifrån att utföra en uppgift till att identifiera oss med en yrket. Jarvis menar att människor identifierar sig med olika typer av tillhörighet som arbete, erfarenhet, nation, etnicitet, familj, religion etc. Vi identifierar oss efter vad vi har för erfarenheter i vårt sociala liv. I den snabbt förändrade globala världen vår identitet är kortvarig menar (2007:151–152). Vi förstår oss själva i relation till andra människor i en ständig pågående process hela livet och våra identiteter anpassas och förändras i samspel med andra människor (Jarvis 2007:153). Oavsett vilket samhälle individer föds in i, lär de sig att vara sig själva, och de identifierar sig med det samhället och lär dess värderingar. Och han menar att t.ex. det muslimska samhället som motsätter sig den avancerade kapitalismens värderingar lär människor olika identiteter och olika värderingar, vilket skapar konflikter med västvärlden (Jarvis 2007:155).

Källförteckning

Jarvis, P. (2007). Globalisation, lifelong learning and the learning society: sociological perspectives. Abingdon, Oxon: Routledge.

Lifelong Learning for All: Challenges and Limitations of Public Policy. Kjell Rubenson. University of British Columbia. Introduction… http://www.oise.utoronto.ca/CASAE/cnf2002/…/rubenson2002w.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s